DBW:s minnesblad med historia och framtid
Ett årligt bevis på detta är utgivandet av "Minnesbladet - korta notiser av Sällskapets sekreterare", som det heter.
I samband med sommarens högtidsdag, den 9 juli, utkom berättelsen över verksamheten 2004. Den bär, som sig bör, det årets ordförandes prägel. Det var den gamle (nåja) militären Per-Åke Sporre som då kraftfullt svingade klubban. Men ansvarig för "Minnesbladet" är alltså sekreteraren, för närvarande Mats Hjorth. Han övertog för några år sedan minnesbladsutgivandet efter den, i DBW-sammanhang, legendariske Sten Körner.
Det kanske viktigaste för en trogen läsare av "Minnesbladet" är att det inte alltför mycket skiljer sig från sina föregångare. Det kan lugnt konstateras att traditionen följs; här återfinns allt från skildringar av året sammankomster och Sällskapets imponerande ekonomi till ledamotsförteckningen. Den senare upptar numer ungefär 740 personer (alla män). Av dessa var 220 aktiva under 2004 på så sätt att de deltog i en eller flera av de månatliga sammankomsterna. För de över 500, ska vi säga, passiva är säkert - som minnesbladsutgivaren förmodar - just "verksamhetsberättelsen" den stora behållningen av ledamotskapet.
Av notiserna från 2004 års sammankomster framgår att flera präglades av att just Per-Åke Sporre, med sin militära bakgrund, var ordförande. Det var ju också ett dramatiskt år för försvaret på Gotland då beslutet om P 18s nedläggning kom. Sporre skriver om novembersammankomsten i DBW: "Kvällens program om försvaret har jag haft som idé hela året och hoppet idag var att presentera ett nytt stärkt Gotlandsförsvar med internationell prägel. Så blev det inte, utan jag redovisade en exposé över ett tusenårigt gotländskt försvar från den första organiseringen, fornborgarna till det sista försvarsbeslutet som jag upplevde efter 40 års aktiv tjänst - 1996."
Också i sitt högtidstal, den 9 juli 2004, uppehöll sig Sporre en del kring det militära då det blev en naturlig del i skildringen av "Ett mångårigt ledarskap - Från Tjelvar till Väinö Linna." Föredraget denna sommardag i Åhsbergska hagen hölls av Visby-kännaren Waldemar Falck; "En stad med olikt folk och en doft av medeltiden".
Måhända kan man säga att även högtidsdagen i extra hög grad kom att präglas av Per-Åke Sporres yrkesbana; den avhölls nämligen för första gången i tält, där ute i Hagen! Det visade sig vara ett lyckat drag och för en gångs skull behövde ceremonimästaren Curt Svedberg - Sällskapets primus motor - inte oroa sig för vad vädergudarna skulle ställa till.
En god vana, som utvecklade sig under Sten Körners redaktörsskap, är att krydda "Minnesbladet" med lite "bonus-läsning". Så också i år där Åke G. Sjöbergs skildring av sina sju år som sekreterare i DBW är sann och njutningsfull läsning. Med en blandning av ömsinthet och välbehövlig respektlöshet berättar han om de många ordförande han hade att tjäna under. Åke G. Sjöberg skriver om de verkligt stora och tunga DBW-elefanterna när det begav sig; Lennart Bohman, Gunnar Svahnström och Erik Sjöberg, för att nämna några.
Något har DBW förändrats sedan den tid Sjöberg var sekreterare och av omgivningen betraktades som " Mr. DBW" (han var också Sällskapets ordförande1981). Han skriver: "Vi var inte så många på den tiden. Man visste i stort sett vad alla hette, ja t.o.m. vem som föreslagit vem till inval. Vi rymdes väl i Stadshotellets för oss utomordentliga utrymmen. En sal för sammanträde, spegelsalen för måltiden och sällskapsrummen norr därom för kaffesittningen."
Åke G. konstaterar också att "deltagare i måltiden bar kostym". På väg till DBW mötte Sjöberg en kväll Kjell Wiman som granskande konstaterade att "Du skall inte äta middag". Detta skulle Åke G. heller inte, ty han hade udda kavaj. Parentetiskt kan nämnas att den här historien också vandrar, men då med Marcus Wallenberg och Hans Cavalli-Björkman som rollinnehavare. De gamle finansmannen mötte den unge, som hade just udda kavaj: "Jasså, Cavalli är på väg till landet...", sa Wallenberg.
För den som förleds att to att DBW bara är en middagsätande och föredragslyssnande samling herrar påminner "Minnesbladet" om allt det andra och måhända viktigare; engagemanget i Åhsbergska hagen, Botaniskan, innerstadsfrågorna och högskolestipendierna. De för den enskilde kulurarbetaren eller forskaren så viktiga bidragen till bland annat bokutgivning är också ett fundament i Sällskapets verksamhet. I sammanhaget kan nämnas att DBW 2004 firade att det då var 100 år sedan som Åhsbergska hagen, genom en donation, övergick i Sällskapets ägo.
"Minnesbladet" avslutas alltid med en förteckning över ledamöterna (alltså - inte "medlemmarna"). Anders Calissendorff är den äldste DBWisten, med 1941 som invalsår. Den färskaste i skaran, är Åke Ottosson, invald den 6 juni i år.
Mina, vid det här laget, mångåriga anmälningarna av "Minnesbladet" bör alltid innehålla någon liten anmärkning. Det är inte lätt att finna skönhtefsel men nog borde en hedersman som Lennart Bohman genomgående få sitt namn rättstavat (det förekommer i två varianter i detta minnesblad).
Till sist: DBW har satsat något sitt välförvaltade miljonkapital på ett rikt bildmaterial i "Minnesbladet". Det är bra, uppmuntra Hans Hemlin att fortsätta sitt viktiga fotograferingsvärv på sammankomsterna.
Så jobbar vi med nyheter