De lurade och de fattiga ger romanen liv och färg
Två bröder faller för frestelsen. En dödas under ett framrusande tåg, med polisen i hälarna. Den andre hamnar i svenskt fängelse. Den tredje brodern beslutar sig för att söka upp mannen som erbjuder pengar men tar ens själ. Spåren leder till Uppsala.
*
"Mannen från bergen" heter Kjell Erikssons nya polisroman på Ordfronts förlag och den sjunde med polishögkvarteret i Uppsala som nav. Men det är ramberättelsen om de förödmjukade och lurade människorna i de fattiga bergsbyarna i Mexico som ger den här boken liv och färg.
Karaktärerna finns utanför polishuset; Manuel som tar sig fram i det okända landet Sverige för att ge igen, den sparkade postkassörskan Eva, ensam mamma med två tonårspojkar i förortsgettot i Uppsala som blir servitris på restaurang Dakar, som drivs av de rika männen från bergen. Eller restaurangägaren själv, den fettnackade, svettstinkande Slobodan Andersson, miljonär på det vita pulvret, ensam och liten trots sin omfattande kroppshydda.
Sjöwall-Wahlöö hade sin magsure kommissarie Martin Beck, Henning Mankell sin ständigt urinerande Kurt Wallander.
*
Kjell Eriksson har Ann Lindell, duktig polis liksom sina litterära kolleger och frustrerad, det ska poliser vara, över begränsningarna i jobbet, kärlekslivet och sina tillkortakommanden som förälder.
Ann Lindell suckar, mumlar för sig själv, frågar och drar slutsatser men på något sätt förblir hon en skugga i den här boken. Konturlös liksom kollegerna. Det är möjligt att Kjell Eriksson medvetet har tonat ned intriger och fikatuggande i polishuset, liksom det ständiga pepprandet av Uppsalamiljöer. Det är inte helt fel.
*
Kjell Eriksson är en produktiv man, som släppt en bok om året sedan 1999. Prinsessan av Burundi blev bästa svenska deckare 1992. Han är en bra berättare, med känsla för utsatta och udda människor. Men han skulle behöva lite hjälp från förlaget med korrekturläsning, kommatering och inte minst med språket som bitvis är både kryckigt och segt. Jobba på, Kjell.
Så jobbar vi med nyheter