Flaggskeppet Mars sjönk 31 maj 1564 under ett sjöslag mot den dansk-lybska flottan. Dokumenten berättar om händelserna i kriget mellan Sverige och Danmark 1564, det andra krigsåret under det fruktansvärda Nordiska Sjuårskriget 1563-1570.
1564 inleddes med "en förfärdelig vinter, som icke havde verit i mange hundrede år", enligt Strelows gotländska krönika. Den danske länsherren på Gotland, Jens Bilde, skrev den 18 mars brev till kungen om en del krigsfolk och kungen skrev ett brev tillbaka den 11 april om en del utländska fartyg som Bilde hade kapat förra året.
I maj 1564 var den danska örlogsflottan till sjöss. Ombord skrev amiralen Herlof Trolle den 11 maj ett brev till kung Frederik. Han bad att "all proviant och fetalie måtte försändas till Gulland". Det framgår av breven att Trolle tänker låta Gulland (Gotland) bli örlogsflottans bas.
Svenskarna på gång
Den 24 maj anlände danska flottan till Karlsöarna. Här fick de veta att svenska flottan hunnit till sjöss och var på gång söderut.
Svenskarna låg nu vid Älvsnabben och hade också fartyg i Kalmarsund. Amiralen Trolle skrev 25 maj till kungen och meddelade "att vi kommo hit under Guttlandt och läto ankaren falla under Karlsö. Vi haver våre pincker (småbåtar) ute om kunskap. En av dem är kommen hit till oss, och förde en bonde med sig, som de togo på Öland. Samme bonde säger, att de svenske skulle ligga för Älvsnabben, och att der skall ligge några gallejor för Kalmar."
Trolle skrev också till ståthållaren Gyldenstierne i Köpenhamn: "Här begynner att bliva stor brist för öl". Han behövde få leveranser, men tillade: "Där som man ville sända malt hit till Gulland och humle, då kan Jens Bilde låta brygga oss nog här."
Den 27 maj skrev amiral Trolle ånyo till Gyldenstierne: han behövde inte bara öl utan även ljus, och dessutom bardskärare (läkare) och lotsar som kände till Stockholms skärgård. På Gotland hade han fått tag på en som var född i Sverige.
Sprang i luften
Så seglade danska örlogsflottan från Karlsöarna. Utanför Ölands norra udde utkämpade de sin segerrika strid. Svenskarna förlorade där sitt stora flaggskepp Mars den 31 maj.
Den fartygschef som besegrade Mars var Otte Rud, som tidigare hade varit länsherre på Gotland 1551-57. Otte Rud är en av Danmarks största sjöhjältar genom tiderna. Han råkade 1565 i svensk fångenskap och avled där.
Segern över Mars besjöngs senare under 1564 i danska politiska visor, som finns bevarade. I en visa beskrivs vällustigt hur den svenske amiralen bjuder sin konung Erik XIV farväl och säger att han först av allt tänker proviantera på de danska öarna Gotland och Bornholm.
Men det blev inget av med den saken! Istället lyckades danskarna erövra Mars, som emellertid kort därefter sprang i luften varvid flertalet av de ombordvarande dödades. Den svenske amiralen Jacob Bagge och 100 svenskar togs till fånga.
Skålade för kungen
Den danska flottan seglade tillbaka till Karlsö medförande fångarna. Där skrev amiral Trolle ett brev till kungen där han berättade om segern.
Han tillfogade ett PS, daterat söndagen den 4 juni, där han anspelade på några skålar kungen tillägnat honom.
Uppenbarligen hade skålarna varit kung Frederik II:s önskan om välgång då flottan avseglade från Köpenhman några veckor tidigare. Nu berättade amiral Trolle att man hade besvarat skålarna och skålat för kungens lycka. Även de svenska fångarna hade fått vara med.
Han skrev: "De skålar Eders Konglig Majestät drack mig till, haver jag underdånligen med allt detta goda sällskap nu uti fredags gjort Eders Konglig Majestät rätt (återgäldat) ... och önskar vi alle samtligen Eders Konglig Majestät all lycke och salighet av Gud ... Jacob Bagge med de andre svenske drucko samme skåler med, ändock jag tror, att de gjorde det icke gärne."
Stort lidande
De svenska fångarna spelade en stor roll i den fortsatta brevväxlingen mellan danska örlogsflottan och Köpenhamn.
Det framgick att även lybeckarna gärna ville få överta fångarna, men kung Frederik beordrade Trolle att inte lämna fångarna ifrån sig. Fångarna skulle till Köpenhamn och ingen annanstans!
Nordiska Sjuårskriget medförde ett stort lidande för många landsändar i Danmark och Sverige. Gotlänningarna drabbades i liten utsträckning jämfört med många andra, exempelvis ölänningarna.
Amiral Trolles brevväxling under hösten 1564 berättar om hans härjningar på Öland. Han rapporterade till kungen att han hade härjat och bränt i flera dagar och haft sammanstötningar med svenskt krigsfolk.
Genom att danska flottan under långa perioder hade Karlsöarna som bas kunde gotlänningarna betrakta krigshandlingarna nästan från första parkett.
Det var också vid Karlsöarna, eller kanske iland där, som danskarna och de tillfångatagna svenskarna skålade för den danske kungens lycka.