Det är dagarna före jul i Venedig. En afrikansk väskförsäljare blir kallblodigt mördad. Så inleds den fjortonde Brunetti-boken av Donna Leon.
Boken har fått den svenska titeln "Om stenar kunde tala". Även den här boken är välskriven och ämnet är mycket verklighetsförankrat. Det vet alla som varit i Venedig och har stött på väskförsäljarna.
Väskorna är kopior av välkända märken, som annars kostar en hel del.
Titeln på boken syftar på de diamanter som har en viktig roll i handlingen.
Det finns knytningar till krig mellan västafrikanska stater och plötsligt blir Brunetti av med fallet. Det är i varje fall vad han får besked om av sin chef, polischefen Giuseppe Patta. Det visar sig vara folk från utrikesministeriet i Rom som lägger sig i och tar över.
Men liksom i tidigare fall är det inget som hindrar Brunetti att fortsätta sin undersökning. Arbetet med brottsligheten varvas som alltid av beskrivningar från hur det är hemma hos hans familj. Kommissarien är oftast lugn och eftertänksam.
Så även om ämnet är allvarligt blir det ändå en småtrevlig ton. Naturligtvis bidrar miljöbeskrivningen från Venedig. Har man varit där är det lätt att följa med i vart kommissarien är på väg.
Det är svårt att inte tycka om den gemytlige Brunetti. Detta är utmärkt läsning på stranden eller i hängmattan.