Det är närmast otänkbart att inte ha en relation till skådespelaren Erik "Jerka" Johansson. Antingen har refererar man till honom som Patrik i Bonusfamiljen, som Sebastian Ståhl i Maria Wern, som sin egen folkkäre person i "Alla mot Alla", som krögaren och matpoddaren från "recept tack", som tidigare föräldraskapsbeklagande cafékrönikören eller som instagramhumoristen.
Förmodligen är det bara den sistnämnda skaran, instagramföljarna, som vet om hans privata koppling till Gotland.
– Mamma började åka ner hit med väninnor när jag var 5-6 år och var här varje sommar. 1994 köpte hon en gård här, så från att jag varit 15 har jag varit här och har själv blivit förälskad, berättar han.
Sedan dess har det blivit otaliga vändor till Sudret, som hans gotlandsanknytning främst kretsar kring.
– När man passerat Klintehamn så känner man hur pulsen går ner.
Sedan barndomen har erfarenheterna från Sudret blivit många till antalet. Han nämner flertalet gånger ungdomsarbetsplatsen Hamra krog, som på 80-talet var ett av dragplåstren för hans mor, som har sommarhuset i socknen. Nu hoppas han kunna skaffa något eget och ge sina barn samma gotlandsupplevelse som han haft. Men vilken plats som helst duger inte.
– Nej, det är Sudret eller inget.
Men trots att Gotland har varit en naturlig del av sommarbarnsbenen drar han sig för att kalla sig för sommargotlänning.
– Jag tycker inte jag är här tillräckligt mycket för att kalla mig det. Vissa är ju här april till september. Verkligen hardcore.
I samklang intygar båda undertecknad och fotografen att han kvalar in som sommargotlänning.
– Ja men då är jag väl det. Det känns bra, säger han förnöjsamt.
Den tidigare nämnda fotografen (från Vamlingbo) och Jerka pratar gott om Sudret och sakta börjar rollen som erfaren sommargotlänning etableras. Sedan 90-talet har han sett Sudret förändras och nya restauranger, människor och byggnader börjat poppa upp.
Så vad tycker du om andra sommargotlänningar som skaffat boende på Gotland på senare år, exempelvis Schulmans?
– De är fortfarande amatörer, det är ju clownerier de håller på med. Dessutom håller de till på norra Gotland.
För egen del verkar denna vända ner till ön vara mer rofylld än föregående år. Tre veckor av total ledighet har han lyckats skrapa ihop. Men som krögare, skådespelare, manusförfattare, och regissör är det inte en självklarhet.
– Ibland har jag inte tid till allt. Förra året hade jag precis fått en bebis och då blev det verkligen som den här emojin där huvudet sprängs. Man kan ha två projekt samtidigt men inte tre, det är mitt motto nu.
Föräldraskapet är den viktigaste titeln för honom. Under den timme som han kunde avsätta för intervjun, mellan bad och lek med barnen, fick trebarnsföräldern klämma in ett mobilsamtal med ett av barnen.
– De älskar också att vara här. De har jättemånga kusiner här och ligger i vattnet hela dagarna och badar. Det är Skvalpvik och Vändburg som gäller.
Har du någon gång gjort maratonresan härifrån till Fårö?
– Det har jag, och det gör jag aldrig om.
I Vändburgs gästhamn hoppar han på sin cykel i riktning mot Holmhällar. Bland de blygsamma suderraukarna säger han:
– Man önskar att det hade varit samma typ av friska hav som på västkusten. Med saltstänk och havskräftor. Istället är det döda spigg som flyter in till land. Östersjön mår piss, det är den stora sorgen.