Designerat i Stånga
På en tågstation som egentligen inte finns, mellan Stånga och Burs, kan man se konst. Det är sant.
Avstampet är taget ur att 2005 är utsett till officiellt designår. Nationalgalleriet ville inte vara sämre än Liljevalchs och Nationalmuseum. De ville också kommentera och visa sina perspektiv, på sakerna och på tingen. De har av- och redesignat.
Resultatet visades i Stockholm nu i maj. Själva Nationalgalleriet gjordes om till ett litet hem, som i sommar flyttats till Tällungs station. En tågstation som finns på konstnären Hasse Lindroths gård. Uppbyggd ur intet, bara för att tillfredsställa hans tågkärlek. Med perrong och allt.
Till vardags står väntesalen tom med bänkar och allt som hör till. Nu är den fylld av de drygt tjugo konstnärernas verk.
Sören Brunes har inrett sitt folkhem med ett köksbord, dukat för asylsökande. Porslinet hör till en asylservis (verkets namn). Besticken är fastkedjade i bordet. Maten, en stor roulettkula, kan man inte få i sig. Man kan bara sätta den i rörelse, och stannar den i hålet i tallrikens mitt får man asyl.
Petter Hellsing har broderat smuts, fukt, fett och blod på kökshanddukar ur Ikeas serie Virgin. Han har också lyft in en uteliggares boplats i ett vardagsrum.
Linda Lysell har plockat fram gamla husmors- och vett- och etikettböcker, sen tryckt bilderna på pressade linnehanddukar. Sitt rak i ryggen, bit inte i besticken, så här sträcker du lakan, så här veckar du banden på örngotten. Husmoderns förmaningar och fällor ekar i luften när handdukarna fladdrar i vinden på perrongen. Gotländska Tove Adman har tillverkat en vask i gummi. Helt befriad från lättskurat rostfritt stål och droppfri kran. Hon har också gjort en byrå där det du förlagt i alla fall inte ligger. Det går inte att förvara något alls i den, en tygtunnel sitter fast i både locket och innerväggarna.
Utställningen Designerat pågår fram till 31 juli.
Så jobbar vi med nyheter