Det är de äldre som bär gutamålet vidare
Gutamål är på väg bort. Det vet både vi gamla och ungdomarna. Vi var två stycken från Gutamålsgillet som hade en lektion om gutamål på Säveskolan. På slutet bad vi ungdomarna att svara på en liten enkät för att höra hur de tänker om det här gamla språket.
Några hade mamma eller pappa som sjungit på gutamål. Vi fick enstaka svar från elever som hört gutamål i radion, läst i tidningen eller hört det på revy.
Några slutsatser
Från den här enkäten kan man dra några enkla slutsatser. Det är de äldre som bär språket vidare, någon gång föräldrarna. Och det är genom visor som det bäst förmedlas.
På frågan i vilket sammanhang man hört gutamål svarar ett tiotal: "genom sånger".
Nog är det en uppfordran för Gutamålsgillet att arbeta för en bra gutnisk sångbok. Gutniska visor finns på många håll men ingenting samlat och lättillgängligt.
En elev skrev: "Vi borde ha sjungit "Gamle Valu" också". Vi hann bara "Massgaistn".
50 procents chans
Vi frågade också om eleverna tror att gutamål kan leva vidare, och i så fall hur.
Precis hälften tror det, hälften inte. Just där står vi idag. 50 procent chans för vårt viktigaste kulturarv att finnas kvar. Faktiskt tror 25 elever att det skulle vara möjligt att ha någon form av undervisning om gutniska i skolan. "Frivilligt, för dem som är intresserade".
Tveksamheter finns
Vi i Gutamålsgillets skolgrupp undrar varför det varit så svårt för oss att intressera mellanstadielärarna. Vi har verkligen försökt. Vi tycker att det borde passa med lite gutamål när man läser om Gotland.
En viss tveksamhet finns kring frågan om det är meningsfullt att försöka utveckla gutniskan genom att hitta på nya ord för moderna företeelser. Lummlur, årdflaug, kytvarpe och såna. En skriver träffande: "Det kanske är trevligt, men i vilket syfte?"
Vi skulle gärna uttrycka det så här: "Bevara det gamla, som ett kulturarv".
Så jobbar vi med nyheter