Arkan Asaad är 29 år och just nu en av Sveriges mest bokade föreläsare.
I januari i år debuterade han som författare med romanen "Stjärnlösa nätter" och direkt fick han Stiftelsen Teskedsordens bokpris 2011.
Romanen handlar om Amàr, en kurdisk kille som är uppvuxen i en svensk småstad. När han är arton år reser han med sin pappa och sina småbröder till Irak för att hälsa på släkten.
Där möts han av en chockartad överraskning. Upplevelsen är Arkans egen. Tvångsgifte drabbar inte bara tjejer.
- Det är en delvis självupplevd historia, säger han som blev bortgift med sin kusin.
Arkan Asaad är en ung svensk kurd uppvuxen i Eskilstuna. 2,5 år gammal kom han med sin familj till Sverige.
Vid 19 år, efter gymnasiet, flyttade han för att studera på Stockholms filmskola och jobbade sedan med programmet "Underlandet" i radio.
Han tävlar och är flerfaldig mästare i Taekwondo, TKD, "foten och handens väg", kampsporten med koreanskt ursprung, och han har tillhört den svenska elitgruppen i VM och EM
Vad fick dig att börja skriva?
- Jag började skriva dagbok i 13-årsåldern. Det handlade mycket om meningen med livet. I gymnasiet läste jag media och utvecklade då mitt kreativa skrivande. När jag var 23 började jag på en tvåårig filmskola i Stockholm och skrev filmmanus. 2009 började jag skriva skönlitteratur, det var ett stort steg från att skriva för film.
Hur ser skrivprocessen ut för dig?
- Förr skrev jag non-stop dygnet runt. Jag skrev när jag var vaken och när jag sov och vaknade skrev jag direkt vad jag drömt. Jag ville inte missa något utan minnas allt, tog fram bilder och lyssnade på musik. Jag var som en speldosa av kreativitet, men nu är skrivandet mer som ett arbete och jag har ett kontor där jag skriver mellan 9 och 5 på dagarna. Vid sidan av har jag ett socialt liv som ger och balanserar struktur och kreativitet.
Vad är svårast med att skriva en bok?
- Jag har inte svårt att komma i gång att skriva, tvärt om. För mig är skrivandet ett projekt som jag går in i och som inte stoppar förrän jag är klar. Det banbrytande valet är att vilja börja skriva och ge skrivandet tid.
Hur valde du din genre?
- Jag valde ett ämne för min första bok för att berätta det som inte har sagts förut, det vi inte pratar om och som de flesta inte känner till.
Vad inspirerar dig att skriva?
- Min pappa som gick i skolan i fem år, som flydde från kriget och det militära och tog familjen till Sverige. Han ville väl, men det blev fel. Därför skriver jag.
Hur är det att möta sina läsare som nu vid Bokens dag?
- Jag uppskattar varje sekund i mötet med läsare. Det är fantastiskt att få vara ute och berätta för andra om mig och min bok.
Vad har du för relation till Gotland?
- Jag har varit på ön en gång och jag älskar scenografin i Visby. Men det var mitt i turistsäsongen och jag trodde aldrig att jag skulle komma tillbaka. Mötet med Gotland nu blir nog en kontrast mot mitt förra besök.
Tror du på bokens framtid?
- Ja, det tryckta formatet på papper lever vidare i vår digitala värld. Ju mer vi söker efter nya former och format, desto mer ortodoxa blir vi.