?Det är som om regeringen spelar fia med knuff?

Det är inte lätt att hitta in till Riksantikvarieämbetet på Östermalm i Stockholm. Området är avstängt som en byggarbetsplats. Stora delar av gården har sprängts upp för att skapa underjordiska arkiv till några av de hyllmil med handlingar som myndigheten förvaltar.
En konststudent från Karlstad visar vägen. Hon har rest hit för att lämna in sin magisteruppsats till en professor.
? Här ligger ämbetet. Ett tag till i alla fall. Sen ska de visst till Gotland och det är inte klokt! Det är som om regeringen spelar fia med knuff, suckar hon.
Riksantikvarie Inger Liliequist tar emot och visar oss runt i kungliga livgardets gamla stall här på gården. Efter tre års byggnationer och en investering på 100 miljoner kronor från fastighetsverket skall stallet inrymma Riksantikvarieämbetets bibliotek med skrifter och annat arbetsmaterial från 1600-talet och framåt. Ännu fler hyllkilometer med material som används av både ämbetets egen personal, forskare och utredare på landets länsstyrelser.
? Vi har mellan 13 000 och 14 000 besök i biblioteket varje år, berättar Inger Liliequist.
Blå plast-tossor ska på. Golven är nyoljade och målaren håller på att lägga sista handen vid. Den 7 februari ska biblioteket vara klart. Men invigningen lär bli lite avslagen, för ingen vet ju säkert hur länge det kommer att finnas kvar här. Kanske måste det också flytta över till Gotland. Tjänstemännen behöver ju ha handgriplig tillgång till sitt arbetsmaterial. Bara en bråkdel av det finns i databaser.
Men riksantikvariens motsträviga inställning till att flytta ämbetet till Gotland handlar om mer än att man måste överge nya lokaler. Hon anser att riksantikvarieämbetets ställning nästan står och faller med att det finns mitt i Stockholm.
Här finns beslutsfattarna, den ?arena? där man vill göra sig hörd och här finns de nationella museér som ämbetet har ett intimt samarbete med.
? Vi ingår i ett kluster av kulturinstitutioner som samverkar: Kulturrådet, Riksarkivet, Kungliga biblioteket och de stora muséerna. Vi samverkar och byter tjänster och detta skulle vi förlora om vi hamnade i periferin.
Och här i Stockholm finns också personalen. 80 procent av dem är akademiker. 40 av de 260 har disputerat.
Ett par dagar efter beskedet om att ämbetet föreslås för flytt till Gotland har många redan klart för sig att de inte kommer att kunna flytta med. Och försvinner erfaren personal så tappar ämbetet också den position som man har byggt upp på kulturarvsområdet. Frågan är om man kommer att kunna bygga upp den kompetensen igen.
? Det kommer att ta tid innan vi har hunnit bygga upp en likvärdig verksamhet. En konservatorsutbildning skaffar man sig ju inte så där i all hast, säger Inger Liliequist.

Vi tittar in på konservatorsavdelningen. Här arbetar ett 30-tal konservatorer med att rädda föremål från kyrkor och museer runt om i landet. Vi träffar Tom Sandström, Eva Christensson, Hubert Hydman och Annemarie Christensson, som efter skilda akademiska utbildningar har utbildat sig till konservatorer i Italien, Wales och Kanada.
Tom Sandström är inte främmande för att följa med till Gotland. Han och hans fru, som också jobbar här, har sommarhus i Boge. Hubert Hydman och Annmarie Christensson vet att de inte kommer att flytta. Familj, hus och släkt binder dem till Stockholm. Och Eva Christensson känner sig tveksam. Själv skulle hon kanske kunna flytta, även om det är besvärligt. Men hon är skeptiskt till om Riksantikvarieämbetets konservatorsenhet skulle överleva på Gotland. Eva visar oss de krukor som hon arbetar med just nu. De kommer från Medelhavsmuseet och just detta museum sysselsätter henne nästan på heltid. De har problem med sin keramik. Hon betivlar att Medelhavsmuseet skulle fortsätta att anlita ämbetets tjänster om de fanns på Gotland.
? Kyrklig textil går bra att transportera, men en färjetransport innebär risker för ett medeltida altarskåp. Det som är riktigt känsligt vill man inte lasta på båt till Gotland. Det packar man nog i så fall i en bil och kör till Göteborg i stället, tror Marianne Lundberg som är chef för den antikvariskt tekniska avdelningen på Riksantikvarieämbetet.
Marianne Lundberg tror att om Riksantikvarieämbetet flyttar till Gotland så kommer det att uppstå någon form av ny konservering i Stockholm. Och vad blir då resultatet? Arbetslöshet både i Stockholm och på Gotland, konstaterar Annmarie Christensson.
? Det här är ett trauma för alla som berörs, säger Eva.
? Det blir ett rävspel när den ena regionen ställs mot den andra, tycker Annmarie.
På konservatorsavdelningen vet man att det finns en irritation ute i landet mot Stockholmare som vägrar flytta på sig. De har läst Göran Greiders ledare i Dalademokraten. En ledare som handlar om att tusentals jobb i decennier har tvångsförflyttats från landsort till storstäderna och att det inte borde vara något att bråka om när några arbetstillfällen nu får vandra åt andra hållet.
?Varför skulle tjänstemännen i Stockholms innerstad ha särskilda privilegier??, undrar Greider.
Konservatorerna suckar över hans resonemang:
? Han tycker att vi 08:or är bortskämda. Men det är insiktslöst att uttala sig utan att veta vad det är vi gör här, säger Annmarie Christensson.
Men vilken statlig verksamhet kan flyttas utan att det värker för de som redan jobbar där?
Riksantikvarie Inger Liliequist vill inte svara på den frågan. Den är inte hennes, menar hon:
? Jag sköter Riksantikvarieämbetet. Jag spekulerar inte i regionalpolitiken. Jag tänker på min personal och de möjligheter som vi har att bedriva vår verksamhet. Vi pratar inte om Gotland. Vi pratar om hur det i framtiden ska bli för oss, förklarar Inger Liliequist.