Jag vill med detta inlägg bemöta Aron Emilssons och Jonas Anderssons (båda SD) svar på min replik och deras påståenden om ”folkförakt” och ”förenklingar”. SD vill sprida bilden av sig själv som ”folkets röst” men hanterar inte den komplexa materia som vår byggda miljö utgör. Kalla det elitistiskt, men precis som jag föredrar en utbildad läkare som hjälper mig med min hälsa så föredrar jag utbildade samhällsbyggare som hjälp när det ska byggas stad. Båda behöver lyssna på ”patienten” för att göra ett bra jobb.
I just lyssnande och dialog finns mycket att göra. Men SD:s förslag som skulle innebära en stor administrativ överbyggnad och inte leda framåt mer än en kommunal förslagslåda – ty den gemensamma dialogen och lärandet skulle saknas. Att bara skrika att något är fult utan att mötas i diskussion om det blir inte konstruktivt. Det ökar avstånd och polariserar, det bygger inte förståelse och kunskap.
Som exempel kan vi ta överklaganden av bygglov och detaljplaner. Missnöjda grannar som ser att en ny byggnad kommer påverka deras tillvaro negativt är flitiga med pennan. Förlorad utsikt, (förmodat) negativ påverkan på det egna fastighetsvärdet, eller att något inte passar in, skälen är många. LSS-boenden, äldreboenden och förskolor något av det som överklagas mest. I ett fall på västkusten överklagades ett hospice, för att ett par föräldrar ”inte vill att deras barn ska behöva tänka på döden när de passerar”. För att bryta detta krävs en dialog, att tjänstemän och politiker förstår vad som är viktigt för de som bor runt en plats som förändras. Men, också att de som bor nära förstår att andra också ska få ta plats.
Arkitektur är ett viktigt uttrycksmedel och har som sådant använts under århundradena. Moderaterna sätter sig inte emot ett folkligt stöd för goda byggda miljöer. Men, vi har kunskapen om hur dessa miljöer kommit till och hur man kan arbeta med frågan nu och i framtiden, inom rådande lagstiftning och utan krångliga administrativa ”lokala folkomröstningar” eller speciella skönhetsråd. Att istället arbeta med dialog inom den lagstiftning som finns (plan- och bygglagen) har visat sig effektivt, både i Sverige där det fortfarande är ovanligt och i Storbritannien där det är obligatoriskt.
På kort sikt skulle det säkert glädja den populistiska opinionen om SD fick som de ville - men på sikt skulle det leda till ännu stelare och ”tråkigare” hus.
Att anspela på att vara folkets röst och säga sig ha förebilder i europeisk byggnadstradition, romersk klassicism har hänt förut. Men var inte heller då ett utslag av ”folkets röst”. Att som nu kalla det ”estetisk hållbarhet, tradition och skönhet” ger ingen bra känsla. Hur mycket får något sticka ut?