Det blir en Grammis - OM kvalitet räknas!
Enkelhet och tradition bildar en solid grund när folkmusikgruppen Nåra med sångerskan Gunnel Mauritzson som plogbill kastar sig in i den svenska visskatten, rotar runt i myllan, och kommer ut med ett drygt dussin små pärlor som de spelar på sitt alldeles egna vis.
"Om" innehåller inga egna låtar, här har gruppen istället samlat ett knippe traditionella visor om kärlek och livet och de gör det på sitt eget oefterhärmliga sätt - skitsnyggt!
*
Titelspåret "Om" är dock en nyskriven visa, av Eva Sjöstrand och med musik av Jan Ekedahl, om kärlekens väsen, om tillvarons mening och om livets krydda och salt. Allt lyhört och känsligt gestaltat av gruppen som låter spontanitet råda oavsett det gäller en livespelning eller som här på skiva.
Nåra har även rotat vidare i den gotländska visskatten och hittat "Lasse läilä däu", om flickan som lockar gossen med både "godsaker" och brännvin för att bli eskorterad hem i den sena aftonen. Kanske har de dansat hela kvällen och Gunnels sång manar fram bilden då de i sin yra korsar ängen...
"Hällebergen" är en gotländsk kärleksvisa de vävt samman med två sydeuropiska melodier och "Krogvisa" är en schottis som återkommit till Gotland efter en vända i vida världen och med Nåra kan den nu bli en ny snapsvisa att sjunga på kalas med stil.
*
Några svenska folkliga psalmmelodier tas på den här plattan tillbaka till ursprunget, liksom "Du gamla du fria" som i sin västmanländska tradition går tillbaka till den medeltida balladen där ynglingen återvänder till sin väntande mö men möts av död och sorg - det var denna "Ballad" som Dybeck använde till vår nationalsång vid mitten av 1800-talet.
Och här finns det där lagom ekivoka i "Picka på korken" som på sin tid säkerligen var en ganska våga visa.
Allvaret står Mejt Ståbi för med visan "Peter Panblad", om minnen och bilder av svikna löften och glömda blodsband. Men det slutar i idyll och solsken med Lasse Dahlqvists västkustvals "Morfar har berättat" där vågor, kobbar och skär väver samman då med nu.
*
Nåras nya cd spelades in på Sandkviestudion i Visby förra hösten och Micke Lyander har ett ganska stort finger med i spelet både vad det gäller engagemang och kunnighet. Men kanske är det inte så svårt att locka fram det bästa hos tre av landets i särklass bästa folkmusiker.
Gunnel Mauritzson som lika otvunget sjunger jazz blir bara bättre och bättre vilket hon med eftertryck visar på den här plattan.
Bengan Jansson som använder dragspelet både känslosamt och vackert som få andra och Björn Ståbi som var riksspeleman och folkmusiklegend långt, långt före många av oss andra kunde stava till "Nåra".
Här har vi en het kandidat till en Grammis om det är kvalitet som skall belönas.
Så jobbar vi med nyheter