Timern är påslagen och tickar neråt. 59 sekunder har de på sig. Björn är vit och får första draget. Axel svarar blixtsnabbt och sedan går det på i hundrasjutton kilometer i timmen. Känns det som i alla fall. Jag hinner knappt andas innan spelet är slut och Björn ler nöjt över vinsten. Alla fördomar om långdraget schackspelande med gamla gubbar är för alltid över.
Tog två år
Jag känner nog ingen som spelar schack. Det enda minnet jag har, är från åtta års ålder. Jag och min kompis bodde hos hennes släkting under en regnig vecka på sommarlovet, och hon lärde mig grunderna till spelet. Jag blev totalt uppslukad och tyckte själv att jag var riktigt bra. Det är antagligen en förskönad tillbakablick. För Axel Åkerman tog det ungefär två år att som åttaåring lära sig spelet ordentligt för att kunna vinna ett parti.
En av de bästa
I dag är Axel arton år och en av de bästa schackspelarna på Gotland. Både Axel och Björns spelstil är initiativtagande. De tar för sig och spelar vågat med snabba drag. I våras vann deras lag Burgsvik Alva sex matcher i superettan och är nu klara för elitserien 2012-2013.
Själv sitter jag i Björns kök i innerstaden och försöker lära känna kungen, drottningen, riddarna och bönderna. Det går sådär.
Snabba drag
Björn och Axel har precis visat mig en minuts parti som kallas Bullet. Lite skillnad mot två år av korrespondensschack som Björns längsta parti tog. Då spelar man hemifrån och får tre dagar per drag på sig innan svaret skickas per mejl. Den vanligaste längden för ett parti schack är dock cirka fem timmar.
Björn och Axel är överens om att det krävs tålamod, närvaro i stunden och anpassningsförmåga för att bli en bra schackspelare. Man behöver dessutom kunna räkna bra. Även om det ska vara tyst under spelets gång tycker de att sporten är social.
- Vi diskuterar och analyserar spelet efteråt och ibland går vi ut och äter, berättar Björn. Det händer även att de sitter uppe på nätterna, dricker öl och spelar in på småtimmarna. En eller två öl kan göra spelet mer kreativt, men efter det går det nedåt, för Axels del i alla fall.
Alla schackspelare har olika personligheter förklarar Björn. Man kan till exempel vara strategisk, taktisk eller positionell.
Popopopokerface
Björn och Axel har precis avslutat sitt sista blixtparti, ett parti på fem minuter. Björn spelar med ett neutralt pokerface medan Axel öppet visar sin frustration genom att bekymrat sätta händerna framför ansiktet när hans pjäser har dålig position. Om man inte visste, hade man lätt kunnat tro att Björn vann flest partier, men så var inte fallet i dag.
- Det roligaste med schack är trots allt att vinna, konstaterar Axel.
Även om jag själv känner mig överväldigad av den komplicerade sporten blir jag ordentligt sugen. Jag ska nog söka upp den där släktingen och be om att få ta om grundkursen.