Det gotländska kulturarvet - tuppar, stenar och båtar
Senast han ställde ut är fyra år sedan. Då visade Bosse Carlgren oljor på Kungsgården. Som tecknare i grunden har akvarellerna tagit över och hans tuppar och hönor har utvecklats i sina karaktärer och lever sitt eget liv som bilder, former och färger.
Att teckna med akvarellpenseln passar Bosse Carlgren bra. Det kräver mod, här går det inte att korrigera, rätta till eller måla över. Känslan måste vara rätt från början, annars är det bara att börja om.
Han har också utvecklat en egen teknik, att måla på hårt papper så färgpigmenten samlas till linjer vid torkningen, som han sedan behåller eller tar bort med vatten och pensel.
"Fångad i ett blått ögonblick" är tuppen som pryder affischen och den har han valt att behålla för sig själv. Den har blivit en vägvisare in till hönsens värld.
En tragisk tupp finns på en målning med namnet "Ett fall för Jordan rättsläkare". Om tuppen inte redan är död så sker sista sucken inom kort. Om det är grannens hagelgevär som ändat tuppens liv, en grisbil i för hög hastighet eller om det handlar om ett svartsjukedrama mellan honom och grannens tupp, är svårt att avgöra.
I övrigt sjuder det av både liv och rörelse i Bosse Carlgrens hönsgård på Ridelius.
*
På gården står det genuina, traditionella Gotland. Kalksten och sandsten i skön förening. Här finns ett genuint gäng gubbar och gummor - väktaren, kavaljeren, byråkraten, gubben och källingen, poeten och dvärgen bara för att nämna några. Här finns också en uppsättning ur Sanny Laurins djurvärld, en säl, isbjörn och noshörning, men också hund och katt.
Oftast handlar det om figurer plockade ur den gotländska historien, och den här gången har Sanny Laurin hämtat sina bilder från både vikingatid, det är ju vikingaår i år, och medeltid.
Gubben med kappsäcken som står och väntar, antagligen på att resa bort, är en helt underbar lite figur. vart är vi själva på väg? Vad har vi med oss i bagaget?
Killen med kepsen är förvillande lik konstnären själv där han betraktar sina medfigurer. Relationer kan vara en bra sammanfattning där gubben och källingen står inför ämbetsmannen.
Kalkstenen har Sanny Laurin hämtat i både Lärbro och Sundre och sandstenen i Burgsvik.
*
Bertil Grandin har hämtat materialet till sina båtar i gotländska hamnar eller från havets botten. Koppar från gamla slaktade båtar och segel från gammal sliten och vindpinad segelduk. Svarteken har patinerats och förädlats i Östersjöns bräkta vatten.
Fjorton olika båtar, alla med olika uttryck och själ, hänger nu i taket av porten in till Ridelius gård som mynnar ut bland Sanny Laurins skulpturer.
Samlat är detta en genuin gotländsk utställning som inbjuder till många funderingar kring vårt gotländska kulturarv, från vikingatid till våra egna dagar.
Så jobbar vi med nyheter