Det gutniska urspråket lever

Gutniska är det språk som från Tjelvars dagar talades på den här ön. Påverkat, först av danska och sen av svenska. Det är lätt att påstå att det som nu talas på Gotland är en svensk dialekt. Ändå är det intressant att försöka urskilja vad som dock finns kvar av gutniskan. Mer på somliga håll, mindre på andra.
Den äldsta urkund vi har är Gutalagen, nerskriven i början av 1200-talet. Minns att den som skrev den inte hade några stavningsregler att gå efter. Därför är han inte särskilt konsekvent med stavningen. Påfallande är att där vi nu skriver "t" eller "d" har han "th" eller "dh". Om det var samma ljud som i engelskans "the" eller "thing" vet jag inte.
Jag har roat mig med att titta på Gutalagen och jämföra med drag i det språk som jag lärde mig som barn.
Gutasagan börjar så här: Thitta ir fyrst upp haf i lagum orum thet wir sculum naicca haidhnu "Detta är början på vår lag, att vi skall neka hedendomen"
Här hittar vi fyrst (först), ännu heter det fyst på gutamål. Orum (vår) känner vi igen, fast det förkortats till oe. Diftongen i naicca är en av de gamla diftonger som gutamålet har kvar. Vi säger naike (neka).

*
Min far berättade att man i hans barndom samlades kring stäur gröitu i bryggarhuset med fläskkoket på julafton. Det kallades att jeite haidhnu, äta utan bordsbön alltså, som i heden tid. Traditioner är sega. Vårt gamla språk, det "har smak av blod och hedendom", skrev Albert Engström.
En annan typisk diftong finns i kaupe (köpa). I gutalagen står det:
Caupir thu uxa, da royn (pröva) hann um thria daga
Det är ju nästan som nutida gutamål. Uxe säger vi, och um (om). Ett intressant ord till: hann som objekt. Det händer ännu att folk som talar vårdad gotländska använder "han" i stället för "honom". Gammal vana! Så har vi då diftongen oy också. Samma som vi har i råir (rör). Har ni sett skylten "Angantyrs rör" i Grötlingbo? En fastlänning tänker sig väl en rörfirma där i markerna.

*
Gutamålet har triftonger också, biaude till exempel. Gutalagen stadgar böter om oxen briauthr, alltså bryter sig ut. Ett stycke heter Af tiaufa reth. Det handlar om straff för tjuvar. Där fäster jag mig också för ordet reth (rätt). Helt rätt gutamål!
Långt a har inte övergått till å som i svenskan. En paragraf i Gutalagen börjar Af sar, när någon blir skadad alltså. I gutamål säger vi gar (går), fran (från) och så vidare. Och jag hittar haldr (håller). Ännu säger vi haldar. I den här meningen: Takr thu widh manz etha (eller) timbr j scogj..., finns with (ved). Så heter det ännu. I timbar har vi kvar b liksom i lamb.
Han som skrev ner Gutalagen, uttalade alla konsonanterna hårt i skiaute, stiänne, djaup, arg, så som vi ännu gör. Så skriver ju svenskan också , fast uttalet förändrats där. Nu tänker jag på ortnamnet Stjups, som är aktuellt i vindkraftsammanhang. Läset man det på svenska blir det "schups", låter väl konstigt? Där borde man skriva Stjaups, så att alla bokstäverna hörs!
Varför heter "hon" ha på gutamål? I Gutalagen skrivs det han. Det nutida "han" skrivs där ofta som hann. Så här står det, om en man slagit en kvinna: Etha bindi han hann vithr mith tuem vithnum "Antingen binder hon honom med två vittnen"
Undras om det fanns någon skillnad i uttalet? Vi får också förklaring till att "henne" på gutamål heter na. Gutalagen skriver: sculu men hana saclausa dyma "skola män henne oskyldig döma."

*
Vissa drag i gutamål kräver kräver kunskap om grammatik, om man vill iaktta dem när man skriver. Gutamål har bara tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. Skriver man "luften", då är det svenska. "Luft" är femininum och bestämd form heter lufti. En paragraf i Gutalagen heter Af sauthi. Där känner vi igen det vackra ordet saud (källa), som Gustaf Larsson använt i en dikt. Bestämd form heter där saudi.
En annan mening lyder: Botair af Acubek hit thann sum fyrstj kierchiu gierthi. "Första kyrkan", det heter ännu fyst körku.
Adjektiv böjs i gutamål. Vi säger en stäurar sork, a leiti töis, a veit körke.
I gutalagen hittar jag den här meningen: Uerthr gutniscr mathr innj takin mith uguthniscri cunu Det är en lång paragraf som handlar om detta viktiga med arv. Det var böter på att bli tagen på bar gärning i säng med en kvinna utanför äktenskap. Men det kostade mindre om det var en "ogutnisk" kvinna. En gotlänning känner också igen cunu. Vi har det i sunkunu (sonhustrun).

*
Ett dunkelt minne kommer upp när jag läser om en man som blivit slagen så att hann huatki hoyrir hund j bandi etha hanna (tupp) a vagla. "Vagel", det är sittstång för höns, står det i Gotländsk ordbok. Bestämt sa mina föräldrar så när di pluckt hynsi pa kväldn.
Det är roligt att leta ord som vi ännu har kvar. Af icornum, det stycket handlar förståss om att jaga ekorrar.
Gutalagen har många bestämmelser om "frid", skydd för människor och egendom.
Den här bestämmelsen behöver väl inte översättas: Fiurtan daghar i iaulum iru i fridh tacnir. Siau wicur i fastu. Nästan så skulle äldre folk ännu kunna säga.

aktiv medlem i Gutamålsgillet