?Det lät fantastiskt?
Henrik Andersson var påtagligt nöjd sedan hans komposition för klockspelet i domkyrkan för första gången klingat ut i sin helhet över Visbys nejder på onsdagsförmiddagen i samband med generalrepetitionen.
Tonerna ljöd klart arabiskinfluerade och Henrik Andersson vill också se den tre minuter långa kompositionen som ett sätt att påtagligt visa att europeisk och arabisk musik har en så historiskt nära relation att de kan sägas vara varandras förutsättningar snarare än motparter.
På lördag sker den officiella premiärspelningen och under Henrik Anderssons utställningsperiod på Baltic Art Center kommer verket att spelas en gång om dagen som ett ramverk för utställningen som i övrigt återfinns i BAC:s lokaler vid hamnen. Där kan man också lyssna till kompositionen mot en projicerad bild av domkyrkan.
Henrik Andersson verkar inom BAC:s projekt Production-in-residence vilket innebär att processen/produktionen sätts i första rummet och som därmed medför att BAC slutat att i första hand vara en traditionell konsthall. Processen/experimentet ges företräde och institutionen tar på sig rollen som risktagande producent.
Men Stockholmskonstnären Henrik Anderssons Visbyvistelse har således lett fram till fyra delverk inom samlingsbenämningen ?Repetition? som han nu delger publiken.
Förutom klockspelskompositionen handlar det om tre installationer.
Den första visar en kompletterad världskarta. Med referenser till politik, musik och konst ger Henrik Andersson en rapport om sin syn på den globalt koloniala situationen vad gäller främst handels/producentläget och med musiken som beledsagare. Allting utgår från en plastsynt producerad i Kina, konsumerad i väst där också pengarna samlas och gjord av plast som ju i sin tur görs av olja.
Låttitlar, utprintade på dynaflexremsor, sitter uppklistrade. Så har exempelvis Afrika försetts med den gamla Hounds-låten ?The lions sleeps tonight?.
? Kartan är ett pedagogiskt instrument, menar Henrik Andersson.
En dold kamera finns uppmonterad och filmar i ett viss läge betraktaren. Det sker när denne läser textraden ?The revolution will not be televised?, en låttitel från Gil Scott-Herons produktion.
? En låttitel som är fin att kontemplera. Frågan är om inte revolutionen skulle komma på teve i dag.
En kombination av lekfullhet och komplexitet som för tankarna i riktning Öywind Fahlströms världspolitiska, interaktiva spel.
Det andra verket, en kontrabas står för sig själv i utställlningsrummet. Vid närmare studium ser man att den har försetts med en liggande leksaksbil modell monstertruck med hjulen som strängbändare.
? Den går i gång så här. Henrik Andersson trycker på en knapp på bilen, hjulen börjar snurra och sätter strängen i vibration.
? Jag har löst problemet med den ständiga tonen.
Verket innehåller dels estetiken av ett barns uppfinningsrikedom dels fungerar den som representant för konstens sinnlighet eller bilden av kvinnan med en referens till Man Ray.
? En lek med det höga och låga inom konsten.
Utställningens tredje verk är en uppspelning av folkpartiets partiprogram för integration med krav på kunskaper i svenska språket. Henrik Andersson låter en tysk automatisk SMS-tjänst tolka texten och den förvandlas därmed till en svårförstådd rotvälska på omväxlande tyska eller engelska. En textremsa modell teve löper dock hela tiden som stöd för att man skall kunna uppfatta vad den spöklika rösten läser ?Medborgarskapet betyder både rättigheter och skyldigheter...?. Uppläsningen mal vidare.
?Repetition? öppnar på lördag och pågår till 12 mars.
Så jobbar vi med nyheter