Det sa bara Piaf!

Älska mig för den jag är. Ainbusks sång skulle kunna vara en strof av Edith Piaf. Nu har de fyra gotländskorna vågat språnget, att tolka den stora lilla sångerskan.

Foto: FLT-PICA

Kultur och Nöje2007-12-07 04:00
- Edith Piaf var en stark liten kvinna med en stor röst. Vi har tänkt på henne, men inte vågat ta oss an det förr, berättar Annelie Roswall från turnébussen på väg till Halmstad.
Föreställningen "Ainbusk och Piaf" hade premiär i Gävle i lördags. På tisdagskvällen var det Halmstads tur, Vasan i Stockholm gästades i onsdags och i går spelades det i Uppsala. I kväll kommer turen till Visby.
- Det ska bli härligt att komma hem, utbrister Annelie Roswall.
- Men det är också jättenervöst, man vill ju vara så jäkla bra då. Vi brukar få stora famnen av gotlänningarna och vi får ofta sms och andra hälsningar hemifrån, men det känns ändå extra nervöst här.
Andra artister har tolkat Piaf tidigare. Den franska sångerskan som avled 1963 är också aktuell i filmen "La vie on rose", vilken hade premiär i våras. När Ainbusk nu för ovanlighetens skull ger sig i kast med material som inte är deras eget så finns deras signatur ändå där.
- Edith var ensam, vi är fyra röster som kan förmedla hennes budskap på ett annat sätt, menar Annelie Roswall.

Recensionerna hittills vittnar om att Ainbuskarna lyckas förmedla starka känslor. Skribenten på Gefle Dagblad erkänner att han var en smula skeptisk, "men de fyra damerna från Gotland visade på annat. Tillsammans har de en potential som är ännu vidare än jag trodde och de rodde den tuffa uppgiften iland med bravur."
Arbetarbladet tycker att föreställningen stundtals går rakt in i hjärtat. "Det är kabarétoner och förföriska skratt och utmanande poser också...men det är ändå i balladerna och lidandet det blir bäst. Marie Nilsson är rolig, resten är förbannat duktiga på att sjunga och tvåmannabandet som förstärker Marie Nilssons pianospel är multibegåvade".
Annelie Roswall och hennes kollegor berättar att de under en tid funderat på att göra något annorlunda, något som inte var deras eget. Bland andra stora artister föll valet på den lilla "sparven" från Paris,som trots en bister tillvaro bejakade livet och kärleken.
- Som man säger, "bättre att leva än att överleva". Man känner igen Piaf, och det här har varit ett roligt men svårt arbete, tycker Annelie Roswall.

I föreställningen utgår de från musiken. De har valt bland omkring 250 sånger och presenterar ett 15-tal av dem, både kända och mindre kände. Vissa har tidigare översatts och framförts av bland andra Rikard Wolff, övriga har Marie Nilsson-Lind tolkat och arrangerat. Artisterna varvar detta med egen koreografi och filosoferande om livet. En Ainbusk-föreställning som utgår från kärleken i livet.
De känner att uppsättningen har blivit väl mottagen och tycker att det är ganska mysigt att turnera så här före jul med det "gamla gänget".
- Familjen får fixa julen, skrattar Annelie Roswall, som alternerar hemmavaron hos barnen med maken chauffören som kör transporter på utlandet.
- Ibland möts vi bara i dörren, men det är viktigt att få till tryggheten för barnen, menar Annelie Roswall.
Efter juluppehållet fortsätter turnén norrut. Den planerade premiären fick skjutas fram på grund av sjukdom och sångförbud i gruppen. Intresse finns också från bland annat Wasa och Helsingfors i Finland så kanske blir det en vända till grannlandet också i vår.
Så mycket mer beträffande framtidsplanerna och kommande projekt vill Ainbuskarna inte säga.
- Vi har saker på gång och vi längtar alltid till Gotland, men det finns inget bestämt än. Vi drömmer om en helt ny egen föreställning, kanske en ny platta, och vi firar 25 år ihop nästa år. Kanske kan det bli en jubileumsföreställning, avslöjar Annelie Roswall.
Men att 25-årsjubiléet skulle markera en slutpunkt för kvartetten avfärdas.
- Vi brukar säga att när vi sitter på åldersdomshem har vi slutat.

Samtidigt säger Annelie Roswall att de funderar på annat också, att de inte kan hålla på hur länge som helst.
- Jag vet inte vad jag ska göra sen, om jag ska hitta på något helt annat eller använda de erfarenheter jag har. Före Ainbusk arbetade jag med barn, och jag älskar blommor och trivs med människor. Förr ville jag bli lärare, och en vän brukar säga att jag skulle passa som psykolog eller terapeut.
Färdigheter som kan behövas för att fyra tjejer ska hålla ihop år efter år. Annelie Roswall förklarar det också med att de står varandra så nära att när de ryker ihop klarar de att reda ut det. En spänd morgon kan sluta i skratt på kvällen.
De fyra tillför gruppen olika saker och har blivit bra på att fördela arbetsinsatserna. Andra har sagt att en grupp män förmodligen hade splittrats vid det här laget, men inte Ainbusk.
- Man måste göra roliga saker och skratta ihop, känna att man har något att ge, prata ut om saker och ha förståelse för varandra. Prata med, inte om varandra, råder Annelie Roswall.
"Ainbusk och Piaf 2007" av och med Marie Nilsson-Lind,
Josefin Nilsson, Annelie Roswall och Birgitta Jakobsson.
Wisby Strand 7 och 14 december.
Längd ca 1 timme 45 minuter.
Musiker: Pelle Halvarsson, Mats Persson.
Ljus och ljud: Danne Persson, Stefan Olsson.

Edith Giovanna Gassion, senare Piaf (slang för sparv), föddes 19 december 1915.
Lär ha fötts på gatan och vuxit upp hos farmor på bordell.
"Upptäcktes" 1935 när hon sjöng på gatan.
Enda dottern, Marcelle, dog vid två årsålder.
Efter Marcel Cerdans död 1949, hennes stora kärlek, uppträdde hon alltid i en enkel svart klänning.
Hon avled av cancer 1963 och ligger begravd på kyrkogården Père-Lachaisse i Paris.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!