"Det ska inte synas att det är konst"
Målaren Sven Erixon, kallad X-et, sa en gång: "Det ska inte synas att det är konst."
Målaren Axel Nilsson var född i Ljugarn år 1889 och gick på Konstakademin. ”Kvinna i blått” målades 1926. Nilsson deltog i livet inom ”Smedsuddsskolan” och Färg och Form. Konstakademin visar nu elva stycken av hans målningar.
Foto:
Konstakademin visar nu ett stort urval målningar som lockade konstpubliken till Färg och Form, från 1930-talet och framåt. Utställningen är sevärd. Om det nu finns något särskilt svenskt i vår svenska konsthistoria så är det de här målarna. Att en gotlänning, Axel Nilsson, född i Ljugarn år 1889, ingick i denna betydelsefulla målargrupp är obekant för många. Utställningen visar elva målningar av Axel Nilsson.
*
Konstvärlden är idag hundra gånger större än på 1930-talet och själva begreppet "konst" är problematiskt. Mycket av det som nu presenteras som "konst" skulle lättare förstås till innehållet om vi tar bort etiketten "konst" - och inte paketerar snart sagt allt som visas i en häftig inramning och komplicerade teoretiska förklaringar.
Publiken skulle förmodligen få lättare att bedöma dagens konceptkonst rättvist, om inte konstmuseer och konstgallerier förpackade det hela så ivrigt. Många koncept skulle också bli begripliga om de inte alls stoppades in i ett konstmuseum. Utställningstrenden just nu är att iscensätta konsten med olika upptåg och rekvisita som är något annat utöver de verk som visas.
Målningarna av Färg och Form-målarna Bror Hjort, Hilding Linnqvist, X-et och flera, hänger sakligt och prydligt - utan andra effekter än tavlorna själva. Utställningens form är befriande enkel och visar på ett radikalt grepp i en konstvärld som annars är full av koketteri och glamour.
*
När X-et och hans kamrater målade det som kanske är det mest svenska i svenskt måleri så skrev konsthistorikern Erik Blomberg att målargruppen uttryckte: "Det musikaliska ljusdunklets historia" och att de var "den djupa färgglödens och den naiva innerlighetens mästare."
Det var stora ord om en liten grupp målare som revolterade mot den föregående generationen, det vill säga mot Larsson, Liljefors och Zorn och deras "högljudda talang" och "artisteri och raffinemang", såsom Bror Hjort uttryckte det.
Utställningen på Konstakademin i Stockholm har förutsättningar att säga något nytt till konstvärlden just nu.
Skälet är att varje målning som visas är sig själv nog. Det är ett måleri som tydliggör målarens temperament och person - och utan någon som helst förpackning eller förklaring om vad som menas.
Så jobbar vi med nyheter