Det var bättre förr
- Det är ett sätt för oss att upprätthålla de gamla traditionerna, säger Rolf Kullhage, där han står intill den stationära trösken ute på gårdsplanen.
Han är en av medlemmarna i "gubblaget". Ett gäng äldre män från trakten, som varje onsdag beger sig till museet för att utföra det som utföras behövs.
Det kan handla om att sätta upp stängsel, röja, bränna kalk och tjära.
- Allt vad som måste göras för att hålla igång det här stället, säger han och berättar samtidigt att trösken som används har minst 60 år på nacken.
Ett par meter därifrån är arbetet med det gotländska råget i full gång.
Stövet yr för fullt och männen i gubblaget sliter som djur i den stekande hettan. Utöver det sammansvetsade arbetslaget har ytterligare ett par frivilligt arbetande krafter anslutit sig till tröskdagen, som anses vara ett av museets största årliga arrangemang.
En dag som brukar locka många besökare.
- De är nyfikna och undrar vad tusan vi håller på med. Sedan tar de bilder. Massvis av bilder, säger Rolf Kullhage, som får medhåll av Olle Söderdahl, som även han räknas som "en av gubbarna".
Tillsammans har de båda varit delaktiga i det förarbete som gjorts inför gårdagens livfulla aktiviteter i Bunge.
- Rågen odlas på en åker precis här bakom, berättar Olle Söderdahl, och pekar ivrigt en bit bortom museets centrala delar.
Där skars den för hand med lie strax före Olofsdagen i slutet av juli, som sig traditionen bör. Lite av det som skördades kommer dock att sparas, inför en onsdag någon gång i höst, då gubbarna ska visa historieintresserad allmänhet vad slagtröskning är.
För en liten uns av historiens väktare är de allt.
- Vi ser oss själva som traditionsbärare och försöker skapa ett levande museum. Det står ju där det står, men det är aktiviteter som dessa som ger det liv, säger Olle Söderdahl.
Rolf Kullhage nickar instämmande där han står mitt på ladugårdsbacken. Ett par meter därifrån pågår tröskningen för fullt.
Så jobbar vi med nyheter