Jag tror Lars von Trier definierar "konstig" och "vanlig" annorlunda än vad universum gör.
Storyn: En chef har hittills lurat sina medarbetare att det inte är han som fattat företagsbesluten utan "direktören för det hele". Nu ska de anställda till sist få träffa denne obefintlige direktör, så chefen hyr in en skådespelare. Men skådisen har en egen agenda. Det är tydligt att von Trier fått sin beskärda del av skådespelare med egna agendor.
"Direktören för det hele" är en extremt dialogdriven film och dialogen är extremt rolig. Lars von Triers ilska över pretentiösa skådisar som tar makten över regissören - och åberopar obskyra centraleuropeiska teaterteorier - ger filmen dess första injektion av temperament.
Den andra halvan lever främst tack vare en isländsk Stig-Helmer som övertagit Ernst-Hugo Järegårds paraduppgift att sätta danskjävlarna på plats.
Ingen sätter bättre på plats än Lars von Trier. Få skandinaver är roligare än han, ingen är sämre lämpad att göra en vanlig komedi.