Christer Hall och hans Dockteatergiveri presenterade i går tre nya, rufsiga trasdockor - Loppan, Trasan och Dansa. Dockorna hade tänkt sova över på sitt hemliga ställe under en bro vid stadens flygplats, men hur det gick med den historien ska vi inte avslöja här.
22 föreställningar är redan inbokade runt om på ön de närmaste veckorna och en öppen familjeföreställning kommer att ges på Almedalsbiblioteket på lördag.
På scenen fick den unga publiken se Christer Hall och hans nya dockteaterpartner Hanna Gunnedal, som tidigare gått på Gotlands konstskola och som flyttade till ön för tiotalet år sedan då hon började på filmgymnasiet.
Respektlöst
Historien om Loppan, Trasan och Dansa har inga speciella litterära förlagor. Christer Hall har istället varit en ihärdig lyssnare som snappat upp barns frågeställningar om kärlek och könsroller till sina typiska "hallska" dockor.
På scenen har han som tidigare ett respektlöst förhållningssätt till sina dockor, något som den unga publiken köper förbehållslöst. Historien är både engagerande och intressant och några döda perioder finns knappast här.
Nu vet snart alla ungar på Gotland att en kyss innehåller 200 baciller (?), men att det inte är någon skillnad på tjej- och killbaciller.
En rolig historia
Loppan är kär i Trasan som inte fattat galoppen, och nu har hon planerat att även Dansa, en tuff tjej i tyllkjol som kan dansa på lina, ska sova över på deras hemliga ställe.
Här får de anledning att fundera kring företeelser som mammutar och papputar och om de med snopp är starkare.
Kan man dela på en kille och tjej, eller måste man göra slut om ska bli ihop med någon ny?
Och hur beter man sig och vad gör man när blivit ihop med den man gillar?
Barnen tror att de unga tänker mera på kärlek och relationer, medan vuxna tänker mest på pengar.
Och så dansar de tre trasdockorna disco när landningsbanan tänds upp och kvällsplanet landar. En roligt och lite pinsam historia om hur känslor känns i kroppen, att minnas en puss och att bli kär.