Dokument om Gotland förstörda i Köln?

Stadsarkivet i Köln är ett av de viktigaste arkiven i Europa. Samlingarna omfattar 18 000 hyllmeter och går tillbaka till år 922. Här finns kejserliga och påvliga dokument och det talas om 65 000 urkunder, det vill säga äldre dokument. Också 100 000 kartor och en miljon foton.
Samlingarna har betydelse inte bara för områdena närmast Köln. De är viktiga till och med i ett europeiskt och globalt perspektiv. Här finns personliga arkiv från betydelsefulla individer som Konrad Adenauer och Nobelpristagaren Heinrich Böll och även Adolf Hitler.
I de senaste dagarnas kommentarer har stadsarkivet i Köln jämförts med stadsarkivet i Lübeck, med Nationalarkivet i Paris och med arkivet i Sevilla. Listan kunde göras längre.
En sak är emellertid klar. Det rör sig om ett oersättligt och mycket viktigt kulturarv.
En stor del av arkivhandlingarna verkar ha blivit antingen förstörda eller allvarligt skadade. De ligger nu sönderslitna bland betongblock och rasmassor. Regn och inströmmande vatten från tunnelbanebygget har fullbordat förödelsen. Det är livsfarligt att röra sig bland rasmassorna.
Turligt nog har man upptäckt att det går att komma åt en del av de äldre urkunderna genom en passage nere i tunnlarna. Ett tjugotal arkivarier och konservatorer har varit i arbete där. Således står det klart att en hel del av dokumenten kommer att kunna räddas. Kostnaderna för att restaurera skadade dokument kommer att bli enorma.

Hanserecesser
Vilka Gotlandshandlingar finns (eller fanns!) i stadsarkivet i Köln? Såvitt vi vet handlar det om ett antal så kallade Hanserecesser, alltså protokoll från Hansestädernas sammanträden och beslut vid de så kallade Hansedagarna under medeltiden och 1500-talet.
I Kölns arkiv förvaras fyra Hanserecesser som har att göra med Gotland. De tre äldsta är från 1367, 1453 och 1525 och de finns bevarade i exemplar inte bara i Köln utan i flera andra hansestäders arkiv, som exempelvis Lübeck och Tallinn.
Hanserecessen 1367 tillkom i Köln och är den historiskt viktiga så kallade Kölnfederationen, ett förbund av Hansestäder (dock inte Visby) som gick i krig mot Valdemar Atterdag. Delvis var kriget en vedergällning för att han hade anfallit Gotland 1361.
I Hanserecessen 1453 som hölls i Lübeck beklagade sig de livländska städerna över att Olof Axelsson Tott på Visborg "vill underlägga sig gården i Novgorod, som tillhör Hansastäderna".
I Hanserecessen 1525 (också den i Lübeck) förklarade sig de övriga Hansestäderna nöjda med Lübecks erövring av Visby och Gotland, som hade utförts i maj samma år.
Alla dessa Hanserecesser 1367, 1453 och 1525 finns alltså bevarade i flera exemplar och de är utgivna i tryck sedan slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Så är emellertid inte fallet med det yngsta dokumentet, som är en Hanserecess från den 30 juni 1540. Den är uteslutande känd genom Köln-exemplaret, och det är inte utgivet i tryck. Det är alltså gott att veta att dokumentet tack vare vår kopia från 1994 är bevarat för eftervärlden, även om det skulle vara så illa att originalet nu har blivit förstört i Köln.

Klagomål
I Hanserecessen 1540, som tillkom vid en Hansedag i Köln, framfördes klagomål från Stralsund och Wismar mot Danmark. Det gällde dels beskattning vid dödsfall, då deras medborgare avled i Danmark, och dels utförsel från Gotland. Det sistnämnda avsnittet är kort och lyder i översättning:
"Likaså hade det varit dem fritt att lasta kalk i alla hamnar på Gotland, var det behagade dem. Nu emellertid blev de tvingade att bara göra det i hamnen i Visby, där det dessutom kostade dem så mycket jämfört med förr."
Dragkampen mellan Visby och de gotländska lanthamnarna är en följetong genom seklerna ända fram emot vår tid. Vi vet att dragkampen försiggick redan på medeltiden. Dock var det först efter medeltiden som Visby gjorde allvarliga försök att helt lägga under sig all gotländsk handel.
Dokumentet 1540 är ett tidigt bevis på detta. Här uppges att de tyska köpmännen tvingades till Visby för att lasta kalksten. Sådana försök gjordes ibland av Visby med stöd av de statliga myndigheterna. Reglerna var emellertid orealistiska. Man kan tycka att det borde ha stått klart för alla inblandade. Om man hade viljan att exportera större mängder av sten och timmer från Gotland var det nödvändigt att det skedde i lanthamnarna.

Tullar på Gotland
Snart etablerades också rätt så fasta regler för att sten och timmer fick exporteras från lanthamnarna. Från slutet av 1500-talet fram till början av 1800-talet var emellertid skepparna tvungna att bege sig till Visby för att ordna tullklarering. Skepparna reste då mestadels landvägen till Visby.
Staten införde tullar på Gotland först på 1570-talet, men redan 1513 klagade de vendiska städerna över att länsherren på Gotland hade börjat inkassera en avgift på en gulden "av köpmännen, som där ligger och ville driva handel". Christian II vidhöll att de skulle fortsätta betala den avgiften, men bekräftade samtidigt de vendiska städernas tullfrihet på Gotland.
Även om staten inte tog någon tull får vi räkna med att i princip varje hamn kunde ta en avgift. Den behövde inte kallas "tull" utan exempelvis kanske "hamnavgift". Vi vet inte om de gotländska lanthamnarna tog upp sådana avgifter själva i äldre tid före 1600-talet. Däremot tog staden Visby upp avgift för stadens hamn.

Handla direkt
1514 framförde de vendiska städerna klagomål till Danmark över att Visby av tyska köpmän tog en avgift på "en ferding av 1 läst gods". Kungl. Maj:t skrev i ett brev 1561 att Visby hade tillåtelse "årligen att få uppbära den tull och accis, som där faller i staden, att därmed skola förbättra staden och hålla hamnarna vid makt".
När köpmännen från Stralsund och Wismar i den ovannämnda Hanserecessen framförde sina klagomål så var det säkert både hamnavgiften och tvånget att resa till Visby som var problemet. De tyska köpmännen trivdes bäst med att få hålla till i lanthamnarna och handla direkt med de gotländska bönderna.
Inblandning från staden Visby ville man vara utan! Denna bit av Gotlands historia kan vi utläsa ur dokumentet från Köln 1540.
fd landsarkivarie