Malmöfotografen Magnus Denker gräver där han står. Under 15 år har han med sin kamera undersökt landskapet runt sig själv. Det är uppväxtens Rosengård, en berömd del av miljonprogrammet, och så har han speciell förkärlek för det perifera landskapet, stängslade industriområden i zonen där staden möter landet.
Kulvertar är ännu ett objekt han hyser varmare känslor för, gärna de som finns under större sjukhus, men dessa bilder finns inte med på just den här utställningen.
Den här gången visar han en serie analoga svartvita bilder från olje- och industrihamnen i Malmö. Ett numera stängt område med skällande vakthundar innanför grindarna, men där han som ung hade fritt tillträde tillsammans med sin far och deras lilla motorbåt.
Följer förändringar
När han började sina undersökning handlade det mest om en känsla, men genom att ständigt återkomma kunde han följa förändringarna i landskapet. Det skapade ett intresse av det förbisedda, det "fula" och det de flesta anser vara ointressant.
Han har dokumenterat hur miljöerna förändras, socialt, kulturellt och politiskt. Med sin storformatkamera har skapat bilder med oskärpa och suddat bort störande detaljer som förvillar helheten.
Han visar också ett objekt på den här utställningen - "Playground". Det är en vision av de enorma grönområden med lekparker som planerades inom miljonprogrammets ramar. Funktionalism med charm, så som det var i Rosengård till en början, men som aldrig underhölls sedan det byggdes. Ett folkhem i förfall, som han ser det.
Droppande kran
I sitt eget "folkhem" i Malmö har han också dokumenterat det egna köksfönstret med sina mängder av detaljer på fönsterbrädan. Skolporträtten på sonen, ihopbuntade med gem och representerande tiden från dagis till högstadiet.
Medicinförpackningarna är ett slags självporträtt, en studie över förändringar, liksom massor av små prylar som alla bär en historia.
Mest iögonfallande, eller "iöronfallande" i det här fallet, är det videoverk han skapat av sin egen droppande diskbänkskran. Det är samma känsla som farmors gamla klocka kan skapa - den tickar och tickar tills man inte längre hör den - förrän den stannar.
Det är ett 15 minuter långt videoverk - för den som orkar. Det går naturligtvis bra att se verket i etapper, utställningen visas ju till och med 30 april.