Drama med många intressanta inslag
En kraftfull storm blåste upp och slutade som en suck - av lättnad för många, säkert.
Som nyhetsreporter på Gotlands Tidningar har Åsa Sveds följt fallet från början och genom sex rättegångar, fyra i Sverige och två i Finland. Hon har hört varje tänkbar vridning och tolkning av de centrala begreppen "mutor" eller "rederirabatt", som harvats om och om igen i rättssalarna.
*
Allt började med att en skatterevisor i november 2002 upptäckte att en halv miljon gått från propellertillverkaren Rolls Royce till ett privat nummerkonto i Schweiz. Kontot ägdes av Gotlandsbolagets tekniske chef, som varit den drivande kraften bakom de nya snabbfärjorna.
När misstankarna om grovt mutbrott till sist gick till åtal skulle åklagaren försöka visa att chefen tagit emot cirka 20 miljoner; dollar, tyska D-mark, euro och svenska kronor, som satts in på nummerkontot av stora företag.
Tio miljoner kom från finska Wärtsilää, som ville leverera motorer till de nya höghastighetsfärjorna från Kina (som skulle bli Gotlandsbolagets största och kanske bästa affär medan varvet gick back med 400 miljoner).
*
Det finns en risk med att sitta på så mycket kunskap och papper som Åsa Sveds gör. Nämligen att fastna i redovisningspliktens fälla - och i språket.
Med all respekt för detta juridiska boom-boom (rättssvenska). Det är naturligtvis heltäckande, men inte någon direkt läsfröjd. Det ska bli mycket sånt.
*
Fyra män ställdes inför tingsrätten i Visby; tekniske chefen och en kollega/underlydande som fått 345 000 kronor av chefen (för hjälp med en vattenjetkonstruktion) plus två man från Rolls Royce, som åtalats för bestickning.
Rederiets tekniske chef ansågs vara en av landets bästa fartygstekniker. Han hade stort inflytande, stort förtroende hos bolaget och ett världsomspännande kontaktnät. En man med hårda nypor och förmåga att sitta på två sidor av ett förhandlingsbord, enligt Wärtsilääs man som sett honom representera både varvet och rederiet.
Konstigt nog hade han bara 40 000 kronor i månadslön, jämfört med den åtalade kollegan, som hade 90 000 kronor.
Vid någon tidpunkt i livet måste den tekniske chefen ha beslutat att han var värd mer och öppnat nummerkonto i Schweiz .
*
Han var en bruten man under rättegången, märkt av en lång sommar i häkte. Nu var det september 2003. På tredje dagen beslöt han att berätta varför han tyckte att han haft rätt till pengar från den "flytande bank" som skvalpar runt i shippingbranschen. Han erkände brott eller snarare "tillstyrkte åtalen" som låg honom till last.
Det här var på fredagen, i rättegångens slutskede. Natten till måndagen tog han sitt liv i rummet på häktet. "Sätt dit de jävlarna" var hans sista hälsning.
Hans kollega dömdes till 1,5 års fängelse. Han valde att inte överklaga till hovrätten men rymde å andra sidan till Kina, sedan han skickat in 345 000 kronor till kronofogden.
Rolls Royces män dömdes för bestickning och överklagade. I nästa instans, hovrätten, skickades det tunga advokatartilleriet in (timlön 3 000 kronor). Tekniske chefens erkännande ifrågasattes och maldes sönder. Tjänstemännen gick fria.
Efter två rättegångar i Finland friades Wärtsilääs män och efter två turer i Sverige hade domstolarna kommit fram till att dödsboet hade rätt till de elva miljoner som fanns kvar, eftersom det inte bevisats att det verkligen handlade om mutor. Så kan det gå.
*
Jag är imponerad av Åsa Sveds ambitiösa strävan att ge en heltäckande bild av den turbulens som varit omkring Gotlandsbolaget, som under en period drogs med en ren skamstämpel i pressen. Dit hör också Aktieägarnas strid med huvudägarna, familjen Nilsson, och konflikten med Rikstrafiken då direktören för Destination Gotland fick sitta anhållen tre dagar, misstänkt för grovt bedrägeri, innan han friades.
Det som rör Gotlandsbolaget är intressant. Men Åsa Sveds har inte gjort det lätt för oss läsare.
Hon är nyhetsreportern som ivrigt gräver efter fakta och lägger fram det hon hittat. Hon har inte lagt mycket krut på att beskriva miljöer, med undantag kanske för den svarta dagen i tingsrätten i Visby, då mordet på utrikesministern kastade sin skugga över rättssalen.
Det är ju en sak. Men. Hon kunde ha jobbat mer med sitt råmanus. Hon kunde ha stannat upp då och då och summerat och analyserat. Hon kunde ha gjort korta intervjuer istället för att låta de inblandades kommentarer tryffera texten. Det blir förvirrande och svårt att hänga med, speciellt som Åsa Sveds genomgående har den fula ovanan att byta tempus, till och med i en och samma mening. Vem sade vad och när? Och - vem är denne Svensson/Johansson/Andersson nu igen, när han saknar både förnamn och titel?
*
Det finns många uppseendeväckande inslag i detta drama ur verkligheten. Som att tekniske chefen lyckades norpa åt sig sin mobil i häktet och ringde 91 samtal under täcket, varav 52 till kollegan som hjälpt honom att sätta in 20 000 färska euro på Handelsbanken på Öster (skatteskulden), medan chefen själv hade mobilkontakt från Domusparkeringen.
Att ladda mobilen i häktet fixade chefen, som ju var mycket teknisk, med hjälp av två gem och antennsladden till en klockradio, virad runt ett vykort.
Häktet prickades aldrig för de dåliga rutiner som gjorde det möjligt för honom att ta sitt liv, att hänga sig i sina skosnören i rummets garderob. Hans död måste ha påverkat hela processen.
Det som återstår nu är att skattemyndigheten gärna vill ha sin del av de där elva miljonerna.
*
Åsa Sveds har intervjuat juristen Thorsten Cars, som förmodligen är landets främste expert på mutbrott och som studerat hur domstolarna hanterat fallet. Hans slutsats är att de kan för lite och att de har haft för stränga beviskrav. Specialdomstolar kan vara lösningen. Om det nu blir några fler åtal.
Så jobbar vi med nyheter