Dramatik och magi i kulturnatten
Vädret var mer dramatiskt än magiskt under kulturnatten i lördags. Regnet spolade bort stånden från Stora torget och det var förmodligen den hårda blåsten som orsakade strömavbrotten.
Emilie Stolpe Marklund sjöng till ackompanjemang av klänningsvisning, innan strömmen bröts.
Foto: Tommy Söderlund
Men de löste elegant dilemmat genom att flytta sina stolar och notställ närmare fönstret och det hastigt avtagande dagsljuset.
Blåsare ger inte upp
Den utrotningshotade blås-ensemblen drog en stor publik som fick lyssna på musik från flera sekler inklusive flera Taube-låtar.
- Vi ger inte upp! Värmen från publiken betyder mycket, sade trumpetaren Magnus Appelholm till GT som en kommentar till hotet om uppsägningar. Han konstaterade att frågan om blåsarnas fortsatta existens verkar bli en valfråga nästa år.
Strömavbrott blev det också när Emilie Stolpe Marklund lite senare i Bildstenshallen sjöng visor från 1100- och 1200-talen. Skirt, andäktigt och mycket vackert flöt hennes röst ut i rummet, och lyckades även tysta den museipublik som då och då ramlade ner från trapporna ovanifrån.
Hon ackompanjerades av mannekänger som visade upp olika varianter av medeltidsklänningar. Medan de tvingades arbetade i det kalla skenet från nödljuslampor satt man i receptionen utanför med vackert tända stearinljus. Några sådana kandelabrar hade passat mycket bra inne i Bildstenshallen. Och även hjälpt Emilie att skapa en tidstrogen stämning.
Svettigt i dambastun
Det mest spektakulära inslaget under lördagkvällen var förmodligen den svettiga konserten i dambastun på Solbergabadet. Ett marknadsföringstrick enbart? Nej, inte enligt de entusiastiska arrangörerna, studerande vid Tonsättarskolan.
- Att sjunga i en bastu, i värmen och fukten, ger oss faktiskt optimala förutsättningar, man sjunger bättre där, påstod Esmeralda Moberg, själv folksångare.
Den dränkta orkestern, som de kallade sig själva, med sångare och slagverk, klev därpå in i duschen innan de gjorde entré i den uppvärmda, fullsatta bastun. Musiken blev en improvisation som pågick även efter en kort paus i duschen.
Utanför de flesta restauranger i innerstaden stod tomma möbler, dränkta i regn. Mogendansen i Sankta Karins ruin blev förmodligen ingen succé, men innanför, i klosterlängan var det, ja, man frestas nästan säga, magiskt.
Historisk bildskatt
Belysta murväggar inramade en jättestor bildskärm, på vilken man kunde se några hundra högklassiska bilder från hela världen. Berömda byggnader, människor i vardagen, en indianhövding, turistbilder från början av förra seklet. Bilder som röstats fram av dem som hittat till bildvisarsajten Flickr Commons.
Om denna historiska bildskatt berättade Anna Boman från Riksantikvarieämbetet.
- 16 av de 400 vinnande bilderna kommer från Sverige, och en av dem är en bild av just Sankta Karin, tagen av Carl Curman.
Kaj Fölsters resa
Från klosterlängan var det inte långt till Hedbergs kafé där Kaj Fölster berättade om sin senaste bok, som faktiskt bygger på dagboksanteckningar hon funnit i en flyttkartong. Noteringar hon gjorde när hon som 19-åring tog en lastbåt till Indien, där hennes mamma Alva Myrdal, blivit ambassadör 1956.
Boken "Miss Kay - en ung kvinnas märkliga resa" bygger på möten med passagerarna på denna båt, som alla ger henne nya insikter i politiken, historien och människors villkor.
Vid Suezkanalen i Röda havet får hon höra från den brittiske fältmarskalken, som lämnade över makten till Indien vid självständigheten, att här, i Mellersta Östern är det som tredje världskriget kommer att börja. Han erkände också att han numera trodde på Gandhis icke-våldslära och önskade slut på människors vilja till krig.
Miss Kay delade hytt med en förlupen norsk missionärshustru, som tappat tron på religionen.
- Hon sade att det gällde att befria sig från religionen för att nå friheten. Hon gav mig en historiebeskrivning som inte alls var den min historielärare gett mig, sade Kay Fölster.
Under en kulturnatt kan man få höra de mest märkliga ting.
Så jobbar vi med nyheter