Arbetslös, deprimerad eller bara sjukt vardagsstressad? Lena Endre, Vanna Rosenberg och Cecilia Frode ger dig en quick fix i SVT:s nya dramakomedi "Coacherna".
Den ena är spelmissbrukare, den andra utflippat flummig och den tredje är fullblodsnarcissist.
Visst har klienterna det besvärligt i SVT:s nya serie som premiärsänds den 25 mars, men frågan är om inte coacherna har ännu större problem med sig själva.
- Man vill INTE hamna hos oss, konstaterar Lena Endre med ett menande skratt.
Med en stor portion humor skildrar manusförfattarna Charlotte Orwin och Josefin Johansson ett dagsaktuellt tema. Till Carina Lind Group coachingbyrå kommer människor som behöver akut hjälp med att få ordning på sina liv. De tre coacherna som ska leda dem till lycka och framgång spelas av Lena Endre, Vanna Rosenberg och Cecilia Frode.
De tycker själva att serien ligger helt rätt i tiden.
- Vi lever i en tid när vi ska vara duktiga föräldrar, göra karriär och vara harmoniska och lyckade. Jag vet inte om det var likadant på 40- och 50-talet? Vi har faktiskt omänskliga krav på oss, säger Cecilia Frode.
Inför rollen som den ytliga perfektionisten Natali, som mest är intresserad av sig själv och sin vältränade kropp, lusläste hon de glossiga magasinens rådgivningsspalter för att få inspiration. Lena Endre hämtade i stället från egna erfarenheter när hon skulle mejsla fram sin karaktär, coachen och spelmissbrukaren Carina Lind.
- Jag har själv coachat i fem år och gått till en coach i ett år - en väldigt bra coach. Så jag tyckte det var jätteroligt att få driva med allt det här.
Samtidigt understryker de att ämnet är nog så allvarligt. Det finns något sorgligt i våra fromma förhoppningar om att en snabbutbildad coach ska kunna få rätsida på våra liv.
- Det naturliga är att ha lite eksem, eller vara lite oharmonisk ibland. Det är mänskligt, man kommer någonstans ifrån och är märkt av sin uppväxt på ett eller annat sätt. Men i dagens samhälle så får det inte vara så, man får liksom inte lov att vara en människa med fel och brister, säger Cecilia Frode.
Och varför betalar man tusen kronor i timmen för en coach i stället för att ta hjälp av sina vänner, undrar Vanna Rosenberg och svarar själv på frågan:
- Man vågar inte längre vara misslyckad utan när man ringer är det "jag målat om hallen, ska du komma hit på en brioche?". Det är fel tid att säga "nu är Arne sur igen och jag mår inte bra". Då går man till en coach i stället.