Vid de olympiska spelen i Mexico City 1968 samlades omkring 10 000 människor för att protestera mot diktatorn Gustavo Díaz Ordaz. Militärpolisen mötte protesterna med skarpa skott och omkring 300 obeväpnade demonstranter dödades.
Den chilenske författaren Roberto Bolaños roman "Amulett" utspelar sig i Mexico City och handlar om uruguayanskan Auxilio som stänger in sig på en universitetstoalett under studentprotesterna.
Hon sitter kvar där i tio dagar, utan mat och med bara en diktsamling som sällskap. Det finns inget annat att göra än att skriva på toapapperet, och det är den berättelsen vi får läsa.
"Jag är minnet", säger hon och tar på sig ansvaret att minnas och berätta om åren då nätterna var magiska och poeterna unga och vackra.
"Amulett" är en kort roman som lämpar sig väl som introduktion till Roberto Bolaños författarskap. Auxilio finns med också i hans betydligt större roman "De vilda detektiverna", då som en bifigur. Här har han återkommit till henne och gjort henne till huvudperson.
Och det är hon värd. Auxilio, vars namn är spanska för "hjälp" och som kallar sig "de mexikanska poeternas moder", är en av de mer originella romankaraktärer jag haft nöjet är lära känna.
Att hjälpa och stödja poeter som Pedro Garfías och León Felipe är hennes livsprojekt. Hon hankar sig i övrigt fram på ströjobb på universitetet.
Författaren kastar också in sitt alter ego, poeten Arturo Belaño, som den trogne läsaren (det har blivit något av en kult kring författaren som avled 2003) träffat förut.
För mig som har Mexico och latinamerikansk poesi som stora intressen är detta förstås hett stoff. Men jag kan starkt rekommendera boken även till den som inte delar dessa nördiga intressen.
Detta av flera skäl:
För det lediga och eleganta språket, perfekt fångat av den svenska översättaren Lena E Heyman.
Hon gjorde också ett superbt jobb med Roberto Bolaños mästerverk "2666" som blev hans sista roman.
För den drömska, poetiska skildringen av ett liv i utkanten av ett dramatiskt skeende i den mexikanska nutidshistorien.
Bolaño skriver delvis i Gabriel García Márquez tradition av magisk realism. I vissa stycken upphör vardagsrealismen och vi får kliva ner i en dunkel, underjordisk värld där allt tycks vara möjligt.
Det är underbar läsning, tycker jag, och jag ger mig med största nöje hän åt dessa mexikanska drömmerier.
Samt för den allvarliga bakgrunden. Auxilio får förkroppsliga minnet av de studenter som dödades för att de trodde att en annan värld var möjlig.
"Amulett" är en isande påminnelse om deras offer och om en frihet vi aldrig kan ta för given.