Dubbelmord i Nisseviken
Alla personer som offentligt uttryckt rasistiska åsikter ska kollas upp. På södra Gotland finns det tre sådana personer och kanske kan någon av dem vara inblandad. Rikskriminalen kopplas in. Men snart händer ännu värre saker. Gotlandsfärjan M/S Visby utsätts för ett sprängattentat när hon ligger i hamn i Visby. En bomb detonerar på bildäck. Ett antal personer dör i det tumult som uppstår när passagerarna försöker ta sig av båten. Har detta dåd någon anknytning till dubbelmorden i Nisseviken? Polisen spekulerar i om det kan röra sig om utländska terrorister. Det är de inledande händelserna i Håkan Östlundhs senaste kriminalroman "Terror" där det mesta utspelar sig på Sudret. I tisdagskväll besökte han biblioteket i Havdhem för att berätta om sitt författarskap och sin nya bok. Han började skriva tidigt och redan som tonåring fick han en berättelse publicerad i Dagens Nyheter. Det gav mersmak och vid 19 års ålder, 1981, kom hans första bok "Sommarsnö" ut.
Som deckarförfattare debuterade han 2004 med "Släke" och året därpå kom "Dykaren", båda med händelserna förlagda till Gotland. Att det blev Gotland beror bland annat på att han sedan ett antal år tillbaka på sommaren bor i Alva. Där får han inspiration till nya böcker. Han tycker också att det är fördel med en ö som arena eftersom man där har en naturlig geografisk begränsning.
Huvudperson i hans gotländska deckare är kriminalpolisen Fredrik Broman. Han har tidigare arbetat som polis i Stockholm men är numera stationerad i Visby. I den nu aktuella boken har han trasslat till det för sig privat eftersom han nyligen inlett ett förhållande med en kollega. Författaren beskriver mycket trovärdigt hur komplicerat ett sådant förhållande kan vara.
Det märks också att han gjort omfattande research inför den här boken. Jag är imponerad. Nästan alla miljöer i boken stämmer med verkligheten och han känner till och med till vilka företag på Sudret som lagts ner eller övertagits av nya ägare. "Terror" är avgjort en spännande bok där spänningen stiger desto längre man kommer i boken. Det är först på de sista sidorna i boken man får veta hur det hänger ihop. Man får också en inblick i hur händelser under barndomen kan sätta sin prägel på en människas framtid. Personskildringarna är trovärdiga och jag förmodar att författaren i en del fall haft verkliga förebilder för sina personer. I Havdhem berättade han också att han delvis fått inspiration till bokens händelser från "den11 september 2001" och den svenska utvisningen av de två egyptierna 2001.
Så jobbar vi med nyheter