Allt började som en otrohetsaffär.
Ja, den bilden får man i alla fall för sin inre blick när Christer Bjöhle beskriver hur det gick till när han och Per Wallstedt lämnade öns största morgontidning för att starta ett konkurrerande nyhetsmagasin. 2012 var båda anställda på Gotlands Tidningar.
– Vi arbetade många kvällspass tillsammans på den tiden – han som sport- och allmänreporter på GT, jag som nattchef. Under förmiddagarna satt vi på olika kaféer i stan och ...
Konspirerade?
– Just så. Sedan gick vi till jobbet från varsitt håll och morsade på varandra, demonstrativt så att alla hörde, som om vi inte hade setts sedan föregående dag, minns Christer Bjöhle.
Den hemliga planen blev känd i samband med att han och Per Wallstedt sa upp sig från Gotlands Media 2013. Med sig tog de GT-vikarierna Emma Fagerberg och Linda Berglund.
Att frivilligt överge en fast anställning i mediebranschen kräver ett stort mått mod. Alltså undrar man: Vad var det som föranledde de lönnliga träffarna utanför arbetstid?
Christer Bjöhle vet precis var och när idén till Horisont föddes.
– Gotlands Media hade besök från koncernledningen i Norrköping. Vid ett möte aviserade man att redaktionerna skulle bantas med så och så många personer inom en viss tidsram. Det var inte vad vi ville höra. F-n, vi får väl starta en egen tidning, sa vi – jag och Per – till varandra efteråt. Först som ett skämt, men sedan på fullt allvar. Man kan ju inte bli färre och förväntas göra mer. Underförstått blir det en sämre tidning, tänkte vi.
Ni var idealister?
– Det tyckte vi inte då. Vi förstod att detta skulle bli tufft. Men jag inser i efterhand att vi inte hade så bra hum som vi trodde själva.
Horisont skulle gå på djupet och leverera långläsning. ”En gotländsk Filter” brukade det heta när magasinet presenterades för nya läsare.
Första numret kom ut våren 2014 och innehöll texter om dansaren Hanna Herbertson, medieprofilen Emanuel Karlsten och Region Gotlands ekonomi.
Sitt stora genombrott fick Horisont några nummer senare, då tidskriften publicerade en uppmärksammad artikel om Gotlandsbåten. Vid den tidpunkten hade morgontidningarna rapporterat flitigt om rederiets försenade fartyg M/V Västervik, som låg förtöjd i den grekiska hamnstaden Pireus – men ingen hade ens tänkt tanken att hoppa på ett flyg för att besiktiga båten på plats. Det var precis vad Christer Bjöhle gjorde. ”Ett avsiktligt risktagande som inte höll”, kunde Christer Bjöhle slå fast i den artikel som skrevs efter besöket.
– Vi fick höra från många av våra konkurrenter att f-n, vi skulle så klart ha gjort samma sak. Men det är lätt att konstatera efteråt. Jag vet ju hur det är att jobba på en dagstidning. Man kan inte slänga sig iväg till Grekland och hoppas på det bästa när man har fullt upp med att producera för morgondagens tidning. Det är en lyx vi kan unna oss: Att somliga jobb måste få att tid.
Året därpå var det dags för nästa stora publicering: En lång intervju med den avkragade präst som gick under namnet ”sexprästen” i snabbmedia. Samma där som med Gotlandsbåten: Fallet debatterades hett i lokaltidningarna, men Horisont var först med att gå till källan.
– Det är väl de publiceringarna som vi rönt störst uppmärksamhet med. Sedan dess har det blivit en herrans massa artiklar. Jag tycker att det är svårt att dra mig till minnes allt vid det här laget, säger Christer Bjöhle när jag frågar om fler höjdpunkter från åren med Horisont.
Av ursprungsgänget återstår numera endast Christer. Emma Fagerberg försvann sedermera till Radio Gotland, Linda Berglund till Göteborg. Per Wallstedt finns kvar som delägare, men har lämnat den dagliga journalistiska verksamheten.
2019 består redaktionen av Christer och Linnea Nilsson. Förra året nominerades den sistnämnda till utmärkelsen årets journalist på Tidskriftgalan – den senaste i raden av milstolpar.
– Man märker att fler och fler får upp ögonen för oss utanför ön. Jag har nog aldrig fått så mycket beröm som sedan jag började på Horisont. Och medieforskarna älskar oss, för vi är ju ganska ensamma om att göra ett lokalt nyhetsmagasin. Vi har varit i kontakt med en rad aktörer som är intresserade av att lansera liknande projekt på olika håll i landet. Och det är precis vad vi hoppades på: Att vi kan inspirera andra, säger Linnea Nilsson.
Att vara nydanande och unik i sitt slag lönar sig dock inte alltid ekonomiskt. Horisont närmar sig 1000 prenumeranter, och verksamheten bär sig, understryker Christer Bjöhle flera gånger under intervjun.
Men vad gäller olika former av ekonomiskt stöd har tidningen kämpat i motvind.
– I början hoppades vi på starta eget-bidrag, men det blev inget för mig och Per eftersom vi hade sagt upp oss själva från Gotlands Media. Av uppenbara skäl är vi inte kvalificerade för presstöd, så det har vi inte ens sökt. Vi får inte heller något tidskriftsstöd, eftersom vårt material inte bedöms vara en riksangelägenhet. Situationen är tråkig, fast förståelig. Vi är som sagt ganska ensamma om den här typen av verksamhet, och man kan inte bygga ett stöd bara för oss, säger Christer Bjöhle.
Merparten av deras läsare finns på Gotland, men Horisont gör förhållandevis bra ifrån sig på fastlandsmarknaden.
– Vi har en hel del prenumeranter där. Det handlar ofta om personer med en koppling till ön, som vill ha koll på vad som händer här, men tycker att det blir lite mycket att prenumerera på en dagstidning, säger Linnea Nilsson.
De måste dock bli bättre på att marknadsföra tidskriften, det är hon och Christer överens om.
– Vi prioriterar det journalistiska arbetet. När vi är klara med den biten återstår tyvärr inte så mycket tid till det andra.
Christer – du är aldrig sugen på att kasta in handduken? Jag menar, de andra i ursprungsgänget drog ju för länge sedan.
– Jag vet inte något annat som jag hellre skulle göra än det här. Och det bär sig trots allt – det och alla fina lovord vi får från läsare och andra är ett kvitto på att Horisont behövs, svarar han och fortsätter:
– Förhoppningsvis har vi de värsta hundåren bakom oss. Det pratades redan på GT-tiden om papperstidningsdöden – men den tror jag inte ett dugg på. Det kommer alltid att finnas ett sug efter förklarande och fördjupande journalistik.
Så skiljs vi trots allt åt som vänner – den som lämnades vid altaret och den som lämnade. Fem år och många koncernledningsbesök senare är allt förlåtet.
Fotnot: 50-nummersjubileet kommer att firas på Joda under fredagen. Under festen, som är öppet för allmänheten, blir det bland annat journalistiksnack och musik av Eric Palmqwist.