Engagemang är egentligen grunden för all teater och kanske är det värt mera än hela den samlade världsdramatiken när man går första året på gymnasiet och tar de första stegen att bli skådespelare.
Ettorna på scengymnasiet i Visby har definitivt tagit ett helt eget grepp när de som första produktion valt att skapa sin egen föreställning, en hyllning till all världens människorättskämpar och tagit ställning mot världens alla orättvisor.
Skapar hopp
"Käre president" kallar de sina väl sammanfogade scener där den röda tråden är att inget händer om man inte vågar gå emot, om man inte brinner för sin sak - och att det är allas ansvar.
Och de gör det med ett personligt språk och tilltal som tvingar publiken till egna tankar.
Centralt i elevernas sammanbundna collage av scener är gatubarnens vardag i någon av världens större städer. Trots fattigdom och annat elände är tron på framtiden konstant, och språket skulle kunna vara hämtat från ett ungdomsgäng i Visby.
Men det är en grym och orättvis värld vi lever i och skådespelarna får publiken att plocka bort skygglapparna.
Jo, det existerar fattigdom, barnarbete, barnsoldater, trafficking och ett samhälle där tiotusentals unga kvinnor våldtas som en del i krigsföringen och där tusentals dör av aids varje dag.
Det är chockerande siffror som presenteras i pjäsen, men det finns ändå ett hopp att alla ska förstå och våga ta ställning mot, att engagera sig på samma sätt som de här eleverna har gjort.
Modiga människor
En av alla de människorättskämpar som presenteras i pjäsen är Betty Makoni som hemma i Zimbabwe bildat tjejklubbar och arbetat mot handeln med människor, främst unga kvinnor.
Betty som också besökt Gotland i Rädda barnens regi får här stå som symbol för alla de modiga människor som valt att göra något, liksom att Rädda barnen har engagerat sig i den här föreställningen.
Eftersom världen är så grym som föreställningen beskriver är det också tillåtet att ta till vilka sceniska medel som helst - för den goda saken.
Det handlar om entusiasm och engagemang - och vi i publiken fattar oavsett vi erkänner det eller inte.