Från ett tåg mellan Stockholm och Malmö berättar Emil Jensen för Gotland just nu om världens bästa uppfinning och om hur man går från ord till handling.
Jag kommer ihåg första gången jag såg dig live. Jag blev alldeles tagen och skrattade jättemycket. Vad är det som gör att människor fastnar för dig och din musik tror du?
Tack, så roligt att höra! Något jag själv saknade när jag började uppträda för många år sedan var mellansnacket som fenomen. Så jag lät det ta mycket plats och upptäckte att man kunde blanda allvar och komik på olika sätt mellan låtarna. Med tanke på det gensvar jag fick så förstod jag att många hade saknat just den blandningen mellan musik och mellansnack, allvar och komik.
Du har gjort både en cykelturné och en tågturné, berätta om de här resorna?
Efter att ha uppträtt på många miljögalor, där vi artister ibland blev ditflugna och spelade en låt och sen flög hem igen, kände jag att det blev mer och mer ironiskt. Jag kände mig som ett ekologiskt äpple från Nya Zeeland. Så jag ville gå från ord till handling, därför gjorde jag en hel turné genom sommarsverige helt och hållet per cykel. Det blev 300 mil med gitarren på ryggen och elektroniken på styret, som en liten personlig men stenhårt konkret manifestation för hållbar utveckling.
Hur var det?
Underbart! Sedan dess har jag framför allt turnerat per tåg när det har gått, det är ändå det näst bästa.
Hur färdas du helst, både i jobb och i privatliv?
Det blir enormt många mil med tåg varje år, både i turnerandet och i privatlivet. Tyvärr funkar ju inte SJ alls som SJ ska så ibland går det bara inte i jobbet. Om jag ska någonstans i närheten cyklar jag alltid. Det är en helt fantastisk uppfinning, cykeln. Jag är fortfarande chockad!
Jag får en känsla av att du över huvud taget reser ganska mycket - eller kanske snarare att du tycker om att resa. Stämmer det?
Ja, jag får också den känslan, men jag vet inte om det verkligen är så nu för tiden. Jag turnerar ju så otroligt mycket, så när jag är ledig kan jag verkligen längta efter att bara vara stilla i det kvarter jag bor i. Men så fort jag varit hemma ett tag börjar jag vilja röra på mig. Så det stämmer nog vid närmare eftertanke.
Du ska spela här på Gotland snart. Hur känns det att resa hit?
Åh, jag älskar Gotland. 2001 var jag där och spelade och tyckte det var så underbart fint och folk var så fantastiska så jag frågade innan sista låten om någon hade en lägenhet att hyra ut. Efteråt kom det fram hur många hjälpsamma människor som helst, så jag kände ännu starkare att här måste man ju bo. Så jag bodde på Gotland under flera år. Det känns fortfarande lite som att åka hem. När jag spelade där för ett par år sedan kallade tidningen mig för "Gotlands adoptivson", då blev jag ju så fruktansvärt varm i hjärtat.
Finns det något tema som går igen i det du gör?
Den röda tråden i allt jag gör är att jag alltid utgår ifrån vad som känns angeläget för mig. Då har jag märkt att det känns angeläget för andra. Det kan handla om mänskliga rättigheter, om sorg, om kärlek, om absurda små historier som bara måste berättas - men den röda tråden är alltid att prata om allvarliga ämnen men hitta komiken, ljuset och hoppet i det hela.
Vad har du för planer för sommaren, förutom din turné som du ska ut på?
Jag har varit helt nerdäckad och sjukt sjuk i borrelia hela sommaren, så min stora plan är att bli frisk. Allt annat är bonus. Och så ska jag göra en ny ljudbok. Och turnén då ja. Och en massa annat. Jag är sämst i världen på att vila.
Usch då, det lät läskigt, alltså med borrelian. Har du gått barbent i högt gräs?
Ja, det har jag nog, men jag misstänker att det var i stan, fullt påklädd. En urban fästing!
Man får alltså passa sig. Men du, hur gör du när du skriver?
Jag har faktiskt ingen aning! När jag ska ha premiär på en ny föreställning eller har deadline för att skriva klart låtar till en ny skiva så är det alltid samma förvåning att det faktiskt blir klart. Först finns det ingenting och sen ingenting och sen plötsligt är det klart, jag har verkligen ingen aning om hur det går till. Det är trolleri! Men jag gör alltid musiken först, det är allt jag vet.
Var hämtar du inspiration?
Det är sällan så att annan musik inspirerar mig till att skriva musik eller att andra monologer inspirerar mig till att skriva monologer. Det kan vara helt andra saker, som någon kompis som jobbar i hemtjänsten eller någon kvardröjande dröm. Jag hämtar aldrig inspiration medvetet. När jag inte arbetar brukar jag försöka låta bli att tänka så mycket på att skriva och komma på saker. Annars blir man en väldigt tråkig person tror jag - om man alltid försöker ha livet som research!
Så här står det på din hemsida: "Jag går av för hackor och tror att jag är nått". Vad är du?
Något. Tror jag.
Jag tänker att människor borde tänka så lite oftare. Eller vad säger du?
Ja, det tror jag verkligen. Att hylla sina svagheter och glädjas åt sin existens. Då är man inte långt ifrån att må ganska bra!