Ulf Karl Olov Nilsson, född 1965 i Umeå, är poet och psykoanalytiker och det är en märklig skrift han givit ifrån sig, hans trettonde titel sedan debuten 1990.
En diktsamling. Kanske. En tänkebok, snarare. Lösryckta upprepade ibland till synes banala strofer som omärkligt förskjuts mot en lite svartare spegelbild av själva livet. Små prosastycken som urartar till klarsyn.
Mitt i det galna där läsarens skratt är nära kastas långa skuggor, kränger det och skaver, som att dra fisken motfjälls mot huden. Som:
"Torget
Det finns någonting djupt osympatiskt med torg. Torg är dammiga, blåsiga och våldsamma och lyfter fram människans ytliga och egocentriska egenskaper på bekostnad av människovärde, demokrati och kärlek. Torg är ett annat ord för slöseri med plats."
Att roas och oroas
Jag var i läge ett alldeles för snabb att idiotförklara. Denna bok kommer att stå i min hylla och jag kommer att ta fram den då och då. För att roas. För att oroas.
Överallt, i varje mening, i varje fullgången vrängning av uttryck, finns ett hörn där någonting ovisst, farligt och hisnande bakom står.