Malte fem år lever med sin alkoholiserade mamma och en styvpappa som inte bryr sig om honom. Den stora skräcken är att "soctanterna" ska komma och ta ifrån honom från mamman, vilket hon noga påpekar för att få honom att hålla tyst om missförhållandena.
På dagis upplevs han som ett bråkigt barn som har svårt att leka med de andra barnen. Den enda på avdelningen som verkar nå honom är en finnig ung praktikant som hellre hade haft sin praktik på ett dataföretag.
En blond, trevlig man har till synes av en slump vägarna förbi dagiset och får kontakt med Malte.
Allt detta betraktas av "Iakttagaren", en person som efter sin kompis självmord under det sista skolåret, har gömt sig med sina hemligheter i en lägenhet alldeles bredvid dagiset. Denne upptäcker att något är fel med det hela och medan denne allt intensivare spanar mot de inblandade kommer tankarna på skoltiden tillbaka. Vad ska man göra när ett barn far illa?
Känsla och vemod
Den här boken är både spännande och skakande. Vanvård och pedofiler är svåra saker att skriva om, men Sara gör det med både känsla och vemod.
Det är lätt att följa både Maltes och "Iakttagarens" känsloliv och hur de båda på olika sätt klarar av olika situationer. Malte genom att tiga och följa med strömmen och "Iakttagaren" genom att till sist tvingas agera.
Vem kan man lita på och vem är egentligen den onde? För en vuxen är det svårt att avgöra och för en femåring omöjligt även om det känns fel att en vuxen hela tiden vill att han klär av sig.
Vad händer när skyddsnätet har för stora maskor och de fula fiskarna slinker igenom?
Med tanke på Vanvårdsutredningen som pågår för fullt om vanskötta fosterbarn så har den här boken kommit i precis rätt tid.