För gemene man kanske det också gäller att det inte är helt lätt att begripa sig på och ta till sig bokens innehåll, men det kan vara värt ett försök. För intressant är det trots de här inledningsvis framförda tveksamheterna.
Riktigt intressant blir det när man, som fallet var vid boksläppet, får hjälp med tolkning och serveras en sammanfattning av mannen bakom boken, historikern Jens Lerbom. Hör här bara vilken slutsats han kan dra.
-Vardagsvåldet var mycket mera utbrett på 1600-talet än det är i dag, säger han. Våldet har minskat i omfattning även om det är lätt att tro tvärtom om man läser nutidens tidningar.
Det som Jens Lerbom gjort är att han transkriberat förteckningarna över utfärdade böter, det vill säga att han har noggrannt läst handskrifterna och skrivit av. Det är inte allom givet att kunna läsa 1600-talsstilen. Det krävs kunskap och övning.
I boken räknas brott, brottsling, offer och straff upp och Jens Lerbom återger alltså vad som står utan tolkningar eller tillägg.
Det kan stå till exempel så här:
"Bartelll Mölboes for hand slog Oluff Lille Rutte paa sinn munnd ij m"
Detta är en ganska typisk notis.
-Man skulle kunna säga att det är en förteckning över käftsmällar på krogen och på landsbygden, säger Jens Lerbom, som kommit fram till att den våldsammaste socknen på Gotland på 1600-talet var Stenkyrka.
Varför slog man varann på käften?
Jens Lerbom tycker sig tack vare sin genomgång av vardagsvåldet ha rätt säkra svar att lämna på den frågan. Men innan han levererar svaret förklarar han att det varken nu eller förr fanns något som kan betecknas som meningslöst eller obegripligt våld. Det finns alltid en orsak och en mening med våldet, vilket inte gör att det är lättare att acceptera eller förlåta.
Den allra vanligaste våldsutlösande faktorn var att någon försökte ta heder och ära av någon annan.
- Vi hade en hederskultur här på den tiden, säger Lerbom.
Det vanligaste anledningen till att A smällde till B var att B kallat A för tjuv, skälm, hora, svin...eller något liknande.
Då och då skymtar det också fram att bönderna gått till attack mot överordnade, det vill säga tjänstemän och någon gång präster.
Jens Lerbom funderar särskilt över om det funnits etniska motsättningar och kommer fram till att det gjorde så exempelvis i form av gotlänningar mot svenskar. I dag är de etniska motsättningarna ofta våldsutlösande men så var det inte förr. Först slogs man och det var först efter det att slagsmålet var avklarat som tillmälena med etniska undertoner kom fram.
Förutom de transkriberade notiserna innehåller boken ett namnregister och ett ortsregister, vilket underlättar för den som vill bekanta sig närmare med sin hembygds forna slagskämpar eller har andra lokalhistoriska funderingar.
Boken ingår som nummer fyra i Skriftserie för Landsarkivet i Visby och Gotlands kommunarkiv och är utgiven på Ödins Förlag AB.