Året är 1940. Winston Churchill är Storbritanniens nyblivne premiärminister. På 10 Downing Street får han besök av Charles de Gaulle, fransk general och vice krigsminister i en provisorisk fransk skuggregering under Paul Reynaud.
Detta skulle bli början på en vänskap som många gånger prövades hårt fram till i november 1944, då de båda sida vid sida kunde gå på Champs Elysées och ta emot folkets jubel i det befriade Paris.
Om denna vänskap har Knut Ståhlberg, bland annat under tjugotalet år Sveriges Radios korrespondent i Frankrike, skrivit boken "Kära Ovänner". Den 9 juni 1940 möts för första gången Churchill och de Gaulle, den engelske bulldogen och den franske tuppen. Winston Churchill, född in i den högsta engelska aristokratin, var en stor beundrare av Frankrike.
Men den nya bekantskapen skulle sättas på hårda prov. Båda var envisa och båda hade olika syn på hur saker och ting skulle skötas. Knut Ståhlberg beskriver på ett mycket intressant sätt hur de två starka viljorna ledde till kraftiga gräl och hur vänskapen vid mer än ett tillfälle höll på att helt ta slut. Det var snubblande nära att Churchill tog sin hand från de Gaulle.
Ett av skälen och det var starkt nog, var behovet av Roosevelts och USA:s stöd. Utan detta skulle världskriget inte gå att vinna. Utan detta skulle Frankrike inte gå att befria. Men Roosevelt tyckte inte om de Gaulle. För Churchill blev detta en minst sagt knepig balansgång.
Till att börja med gick samarbetet mellan Churchill och de Gaulle bra. De insåg båda vikten av att samarbeta för en värld med ett fritt Frankrike och ett fritt England. Men Franklin D. Roosevelt var ingen vän av Frankrike och ansåg att landet efter krigsslutet skulle ställas under amerikansk överhöghet. Något som de Gaulle självfallet inte kunde acceptera.
Winston Churchill var tvungen att hålla med Roosevelt. Han var som han uttryckte det i sina memoarer (Roosevelts löjtnant"). Det gick så långt som att de Gaulle inte fick vara med när de tre stora, Roosevelt, Stalin och Churchill möttes i Jalta på Krim för att rita Europas karta efter krigsslutet.
Men Charles de Gaulle var envis och han hade det franska folkets stöd. Han fick till slut bli den fjärde av de stora. Och han blev efter kriget Frankrikes president och överallt i Frankrike finns flygplatser, stationer, gator och torg, som bär de Gaulles namn.
Knut Ståhlbergs bok ger en inträngande och intressant skildring av två giganter som ställdes sig upp mot Hitler. Detta gav långt mycket mer än vad historielektionerna i skolan gav.
Boken "Kära ovänner" av Knut Ståhlberg, är utgiven på Norstedts förlag.