En buss på villovägar i Visby
Mitt i den kalla vinter finns det plats för ett och annat leende.Som i onsdags, när snön bara vräkte ner över Visby.
Men när bussen gick igång gled den i alla fall hjälplöst ned mot ett staket och fick en järnstång inkilad i dörren innan den tvärstannade.
Bussföraren försökte backa, men förgäves. Efter några lönlösa turer ut och in genom mellandörren fick han så hjälp av två äldre personer, plus ett gäng glada tjejer, uppspelta över det oväntade som hänt.
Gänget tog tag i stången, bussföraren gjorde ett nytt försök att backa två centimeter, vilket lyckades denna gång, och järnslån kunde slitas loss från bussdörren och oskadliggöras.
Alla blev glada, bussföraren kunde fortsätta allas vår avbrutna färd och tjejgänget brast ut i en högljudd sång:
"En busschaufför, en busschaufför, det är en man med gott humör, och har han inget gott humör så är han ingen busschaufför, en busschaufför..." och så vidare...
De enda som inte verkade dela den plötsliga sprittande glädjen var de grabbar, som aldrig gjorde en ansats att resa sig för att hjälpa till.
Kanske de inte heller hade samma anledning att vara glada, de hade ju inte bidragit och kände sig förmodligen utanför.
Så jobbar vi med nyheter