En dag i en hjärnkirurgs liv - bättre som film?
Där börjar Lördag, Ian McEwans senaste roman.
Lika varligt och precist som hjärnkirurgen Perowne arbetar sig ned i en mänsklig hjärna för att begrunda den storslagna gåtfullheten hos cellerna i sensoriska cortex, lika lätt och skärpt skär författaren ett snitt genom det komplexa flöde av information, händelser och känslor som bestämmer en människas liv - en lördag, februari 2004.
*
För förmågan att pressa in vårt universum i en dag har Ian McEwan jämförts med James Joyce och Virginia Woolf. Visst. Han är en mycket skicklig stilist, otroligt påläst (avsnitten om hjärnkirurgi undandrar sig dock min bedömning) och historien är pepprad med dramatik. Men en av världslitteraturens främsta?
*
Jag kan tänka mig Lördag som film, kanske med vårtprydde Harrison Ford i huvudrollen? Här har vi den engagerade hjärnkirurgen (scener från jobbet) och hans älskade hustru (sängkammarscen), de två lika älskade barnen (sonen är bluesmusiker och dottern blivande poet), modern som är dement, svärfadern som är en bitter gammal poet. Den här dagen i London pågår vad som ska bli den största offentliga demonstrationen mot kriget i Irak när vår hjälte, på väg mot dagens squashmatch, blir inblandad i en obetydlig bilolycka som får oanade konsekvenser. Filmmusiken kan bli mycket suggestiv.
*
Jag tycker att boken saknar någonting. Den kanske är för perfekt, för klinisk (och då menar jag inte bara de ingående medicinska beskrivningarna).
Det känns inte som om Ian McEwan någonsin tillåter sina personer att ta över historien och dra iväg. De följer den uppgjorda mallen.
Men som film
Så jobbar vi med nyheter