Tänk vad som kunde ha gjorts istället.
Istället för att sitta i flera tusen timmar så som dikten beskriver: "kassabandet/ hej/ pedalen tangenterna skärmen/ femtioåtta/ tjugolapparna/ tack/ enkronorna/varsågod.
Författaren söker svaret på vad mekaniska jobb gör med kroppen och med språket.
Och det svaret kommer i form av mallar för utvecklingssamtal och jobbscheman.
Som en betraktelse över de allra flesta vuxnas liv utgör den delen en dyster betraktelse - och så länge poeten håller sig till den poesin så håller det.
Men när han ska skriva dikter brister det. "Trottoaren öppnar upp sig" är en inledning som inte ens skulle duga i en nyhetsartikel från ett jordbävningsområde.
Alltför ofta är bilderna olyckligt otydliga: "otäckta takstolar som spretande fingerben i en hand som sakta sluts".
Någonstans måste också lyriken börja svänga, men här händer det aldrig.