En film som ramlar på näsan

VISSA SAKER, som bakelser och romantiska komedier, vill man inte veta i detalj hur de är uppbyggda. I "PS I love you" syns ingredienserna för tydligt. Du blir inte kär, du blir äcklad. Till slut har allt härsknat ihop och kvar finns bara sura mjölkprodukter.
Idén är det inget fel på. Huvudpersonen Hollys (Hillary Swank) make dör i cancer efter tio minuter. För att hjälpa henne att komma över sin sorg har han skrivit små brev som dyker upp i hennes liv när de behövs.
Filmen ramlar egentligen på näsan redan vid Hilary Swanks första scen. Hon kan spela man, hon kan spela boxare - men hon kan fan inte spela charmig. Halva poängen med att se romkom är att man ska bli lite småkär i rollfigurerna, men när Hilary dyker upp blir du rädd, inte förälskad.
Som för att kompensera den obefintliga kemin brakar regissören Richard LaGravenese iväg som en galen vetenskapsman i sitt romkom-laboratorium; varenda ingrediens ska ut ur sitt skåp och blandas med allt annat. In med charmiga väninnan och fumlige killkompisen, upp med kloka mamman och jorå, visst åker de till Irland tills filmen förvandlats till en enda lång Guinnessreklam.