En halt råtta blev den stora behållningen
Det blev ett svängande födelsedagskalas för Kullhammar Quartett som valt att förlägga sin 10-åriga jubileumsspelning på Jazzklubben i Visby.
Kullhammar Quartett firade sitt eget tioårsjubileum på Jazzklubben på Munkkällaren.
Foto: Tommy Söderlund
Då spelar det ingen roll att Jazzklubben i torsdags kväll inte firade någon av sina tätaste publikkvällar. Sanning att säga hade det fått plats ytterligare några jazzfreaks på Munkkällaren.
Men de som kommit fick istället vara med om en intim kväll där balladerna trängde genom publikbruset, blev så där innerligt hjärtliga och publikfriande.
Trots bandets relativa ungdom har de spelat tillsammans under tio år och Jonas Kullhammar som också deltar i en del andra konstellationer, exempelvis Kullrusk, har besökt Jazzklubben vid åtskilliga tillfällen. Själv tror han att det är upp emot tiotalet gånger.
*
Torbjörn Gulz på piano, Torbjörn Zetterberg på bas och Jonas Holgersson på trummor kompletteras av Jonas Kullhammar på saxofon och mellansnack, som den här kvällen blev extra jubileumslånga och roliga, presenterade ett knippe nya låtar. Lite förvånande egentligen eftersom bandet just nu är mitt upp i sovrandet för att ge ut en samlingsbox.
Vi fick följa med på en musikalisk resa som gjorde uppehåll i "Snake City", vilket skall utläsas som "home town" Orminge, Bristol, hos oförstående föräldrar och en hel del kärleksbekymmer. Det blev lite blues, det blev ganska mycket sväng och så blev det de där balladerna.
Alla fyra bandmedlemmarna stod som kompositörer den här kvällen och lite skämtsamt förklarade Jonas Kullhammar mellan låtarna att när trummisen börjat skriva låtar så är "sammanbrottet" nära.
Att döma av torsdagskvällens konsert verkar det tvärt om, bandet visade några gånger en fin känsla tillsammans och ett förhållningssätt till musiken som påminner om Esbjörn Svensson Trio.
*
De fyra instrumentalisterna är oerhört skickliga var för sig och tillsammans har de under tio år utvecklat en lyhördhet för varandra. Jonas Holgersson bakom trummorna pendlar mellan det ytterst följsamma till det ständigt pådrivande och basisten Torbjörn Zetterberg får briljera med flera solon under kvällen.
Gulz bakom pianot fungerade perfekt i samspelet med Kullhammar i främst balladerna. Jonas Kullhammar har härlig ton i saxen och påminner inte så lite om Arne Domnerus i sitt sätt att spela, bara att det går så mycket snabbare.
I låten "Rat bit" hade Kullhammar hämtat temat från ljudet av en halt råtta (!) och blev kvällens både roligaste och mest svängande "beat". Trots publikens ovationer bad bandet om ursäkt för alla de eventuella men som de kunde ha åstadkommit med denna traumatiska upplevelse.
Som final plockade Kullhammar fram pedalboxen och under extranumret förvandlades Kullhammar Quartett till Kullrusk. Båda är lika varmt välkomna tillbaka till Jazzklubben, jag lovar!
Så jobbar vi med nyheter