En häpnadsväckande Jas-krasch
Om nyhetsrapporteringarna visade en katastrof berättar Emma Kihl snarare om en häpnadsväckande händelse. Ett herrelöst stridsflygplan kraschade bland tusentals människor i en huvudstad. Ingen dog. Till och med piloten klarade sig. Han landade i ett träd.
Även om hon ställer ut på Statens ljud- och bildarkiv i Stockholm består hennes verk till största delen av nyinspelat material. På parallella skärmar låter hon två personer berätta sina minnen från Jas-kraschen på Långholmen. Båda såg kraschen men från olika positioner. Den ene som medansvarig general för en flyguppvisning som vissa inom försvaret hade velat stoppa. Den andre, en nu vuxen man, var då en pojke som gått på flyguppvisning med pappa.
- Deras berättelser är förhållandevis lika, det förvånade mig. Man kan tycka att de inte borde vara det när det gått så lång tid, i synnerhet som en var ansvarig och den andra inte var det, säger Emma Kihl.
Generalstiteln är laddad. Efter två verk med aktörer från försvaret kan det tyckas som början till ett tema i hennes unga konstnärskap. Emma Kihl tar inte ställning för eller emot, hon bedriver samhällsforskning.
Hennes pappa är militär och möjligen är det en förklaring till att hon gjorde ett videoverk med pensionerade, civilklädda generaler till Konsthögskolans avgångsutställning i våras. Jas-generalen var med också där.
Filmade gjorde den unge man som såg det störtande planet tillsammans med sin pappa och sedan dess drömt om flygplanskrascher tre eller fyra gånger om året.
Även den pensionerade generalen bär med sig händelserna och när de upptäckte beröringspunkten uppstod ett fint möte.
Statens ljud- och bildarkiv kompletterar Emma Kihls verk med en dator där besökaren kan klicka sig fram genom arkivmaterial, i det här fallet nyhetsrapporteringarna, vilka blir en del av konstverket om man så vill. Svart rök, brand och en svärande publik. Emma Kihl invänder inte, utan tycker om samarbetet med institutioner som vanligtvis inte jobbar med konst.
Hennes inspelning av ljuden från fem så kallade "tysta områden" i Nynäshamn spelades upp på biblioteket i just Nynäshamn. Statens definition av "tysta områden" används vid planering av bebyggelse och dragningen av nya trafikleder. Trafikbullret mäts, och i ett tyst område får ljud till en viss nivå höras högst tio minuter i veckan. Men gränserna blir förstås inte absoluta och helt tyst är det inte heller, naturen i sig låter massor, ofta högt, framhåller Emma Kihl, som vill undersöka fenomenet vidare.
- Det är så dubbelt. Man kartlägger och visar att områdena finns, därmed förlorar de sitt värde eftersom man inte kan hindra människor från att hitta dit. Samtidigt som definitionerna är lösningen på regeringens mål skapar de nya frågeställningar som rör gränser, tid, rum och plats.
Så jobbar vi med nyheter