En jazzkväll som bröt mot konventionerna
Carlos Morera sitter längst fram och spelar drillande sekvenser på sin bandoneon, han är egentligen pianoprofessor men i det här bandet praktiserar han detta speciella argentinska durspel med tonknappar på båda sidorna om bälgen vilket ger ett häftigt ljud.
Emilio Solla leder bandet, ibland tungt och koncentrerat lutad över pianoklaviaturen, stundom stående, drickande vatten men hela tiden totalt närvarande.
Och mitt i dessa jazzfraser glimmar det till av några takter tango, detta är den mest säregna konserten i klubbens historia, något vi aldrig tidigare hört. Och det är stundtals mycket vackert.
<span class='mr'>*</span>
Bifallet från publiken låter inte heller vänta på sig. Mest under de melodiska små utflykterna, när Emelio Solla hanterar det ensamma pianot som hade det fått sångröst.
Under de mjuka och lågstämnda partierna där sorlet från publiken längst bak och längst in blir påträngande. Man skulle ha varit först på plats och fått platserna närmast scenen, nu är det försent och trängseln i lokalen gör alla försök i den riktningen utsiktslösa.
Så levereras en argentinsk blues där man inser att Emilio Solla växt upp med Piazollas musik, att han tillåtit dessa influenser och aktivt blandat med jazz och nutida europeisk musik.
Emilio Solla berättar från scenen om intrycken från en argentinsk bergsby och den musik gruppen hämtat där. Detta folkmusikexperiment inleds naturligtvis med Carlos Moreras bandoneon.
Det är mäktigt, häftigt och publiken slutar nästan att andas tills resten av bandet samfällt fyller på och Solla plockar bort onödigt trävirke från Roxys gamla piano och spelar med fingrarna och knogarna direkt på pianosträngarna.
Ett snyggt saxparti och så avslutning med den ensamma bandoneonen snyggt. Tyvärr förbjuder mina kunskaper i spanska att återge både låttitlar och musikaliska upphovsmän.
<span class='mr'>*</span>
Emilio Solla och hans Afines med Gorka Benítes på tenorsax and flöjt, Carloz Morera på bandoneon, Rai Ferrer på bas och David Xirgu på trummor var själva mycket nöjda med sitt gotlandsbesök.
Vi trodde på hamnat på en liten kobbe och att det skulle bli 15 personer som kom och lyssnade, sa
Emilio Solla, som sedan 1996 är verksam i Spanien och samlat ihop sitt band i Barcelona.
Gorka Benitez har ett mycket högt anseende i de spanska jazzkretsarna och visade sig vara en härlig tenorsaxofonist.
David Xirgu agerade i cirklar över sina trummor och hade ett mycket ovanligt anslag vilket kanske förklaras av att han under perioder framträtt som solist.
En mycket lovande upptakt på höstens jazzkvällar är avverkad. Nästa gång blir det göteborgsk pianotrio.
Så jobbar vi med nyheter