En kulturens oas i Visby

Parkeringsavgifterna utanför betalar jag gärna. Okej service för oss kommuninnevånare att bli av med smågruset av pengar som tynger våra fickor även om jag tycker att det vore valfrihet om Röda korset fått ha en bössa bredvid som gällande alternativ och att den av oss alla omhuldade valfriheten funnits ända ut till medborgaren på gatan.
Att få lämna tillbaka en kasse litteratur till en vänligt leende bibliotekarie och sedan låna ett gäng nya är underbart. Och att därefter kunna sätta sig med en kopp kaffe och några småkakor i foajén och känna hur kulturens smulor smeker ens intellekt är ett stänk av gudarnas skönhet. En god vän att prata med och utsikt över Almedalens vackra vy är inte heller fy skam.

Blev för mycket
Men i veckan som gick, ingen vet vart, så lät jag mig motvilligt övertalas att gå igenom denna dal med sin hungriga hop av konstiga vaggande fåglar. Min vän ville visa mig Botan.
Vägen dit var väl okej, men att komma in i Botan, detta virrvarr av träd och växter var för mycket för mig. Jag fick hastigt vända efter 30 meter i denna en kakofoni av mångfald. För mig helt okända växter vars prunkande färger rusade in i mina ögonglober fick mig att tvingas blunda. Porlandet från en bäck kändes som ristningar i mina trumhinnor.
Jag skyndade ut genom grindarna och fick snabbt fast gatsten under fötterna och kunde ta mig via asfaltvägen bort till Skeppsbron, där jag satte mig i solen på en bänk, visserligen med träskiva, men under den, en stadig betongklump och jag kunde bara genom att lyfta blicken glädjas åt massor av fler betongbänkar och för mig nya stora vackra fyrkantiga betonglådor i rader längs asfalten.
Undrar dock varför man satt ett visset träd i dessa kuber.
Det kan ju skymma sikten när man sitter där och äter glass på asfalten och kollar på bilarna som tacksamt oupphörligt defilerar förbi.

Uppleva staden
Man åker ju till stan för att få uppleva just staden och vad är tjusningen med Visby om inte asfalt, betong, ruiner, gatsten, turister som äter glass och plastbåtar förstås. Rykande järnbåtar kan också vara ok.
Försynt skulle jag vilja föreslå att Visby Hamns Skönhetsråd får kommunens kulturpris 2010.
VHS skyr ingen möda att utsmycka Visby hamn och vedertaget är att kultur är mänsklig verksamhet och följdriktigt så ger ju mer mänsklig påverkan mer och högre kulturellt värde.
Men det finns mer att göra i det närliggande området norr om Skeppsbron. Varför inte såga ner träden i allén längs Cramérgatan eller åtminstone humla och klappa dom så att dom inte skymmer belysningsstolparna, som är kultur i motsats till träden som bara står i vägen för bilar och fotgängare.

En kulturens oas i Visby

Många stunder begagnar jag Almedalsbiblioteket. Detta rektangulära fyrkantiga tempel med sina skatter av mer eller mindre påhittade verkligheter inbakade mellan pärmar eller i spår på cd-skivor.