En liberal ur glömskans djup

En del menar att man kan lära av historien. Som gammal historielärare hoppas jag att det stämmer. En som obetingat tror på att lärdomar finns att hämta ur det förflutna är den kände journalisten Per T Ohlsson i Sydsvenska Dagbladet (ob lib).
Ohlsson utgår ifrån det etablerade faktum att Sverige åren 1870-1964 hade världens näst högsta produktionsökning per innevånare. Följdriktigt kallar han sin bok "100 år av tillväxt". I en undertitel pekar författaren ut sin hjälte i sammanhanget, Johan August Gripenstedt.
Enligt Ohlsson är det till stor del aristokraten Gripenstedts förtjänst att Sverige kom igång med denna enastående produktionsökning.
Han satt nämligen som finansminister i Louis de Geers regering i början på 1860-talet - enligt författaren den effektivaste regering Sverige någonsin haft. Mest känd för att äntligen ha avskaffat den medeltida ståndsriksdagen mot kungens - Karl XV:s - och de konservativas vilja. Avgörandet den gången låg hos adeln. Skulle den avskaffa sitt eget privilegium?

*
Vem höll det avgörande talet på Riddarhuset mot det egna adelsväldet? Gripenstedt förstås! Han var vid det här laget riksdagens främste vältalare.
Som så många andra adelsmän hade han tidigt gripits av liberalismen - 1800-talets dominerande ideologi. Förnuftiga och bildade män - som Gripenstedt själv - borde styra landet. Reformer men inte demokrati.
Trots ett nästan övermäktigt motstånd trumfade den kroppsligen bräcklige finansministern vid mitten av 1860-talet igenom både full näringsfrihet och svensk frihandel. Men Gripenstedt var ingen dogmatisk liberal. Tidigare hade han drivit igenom att staten och inte privata intressen skulle bygga järnvägarna. Nya institutioner som kommunerna och det reformerade bankväsendet reglerade och effektiviserade marknadskrafterna.
Alltså: Gripenstedts reformverk både frigör och organiserar kapitalismen. Ohlsson får inte riktigt fram den dubbla bilden.
Påpekas måste också att reformer och produktionsökning kommit igång redan under första hälften av 1800-talet. Det var alltså inte Gripenstedt som avgav startskottet.

*
Ohlsson ger bilden av en märkligt sammansatt man, raka motsatsen till våra teflonpolitiker. För att nå sina syften kunde Gripenstedt tillgripa vilka medel som helst - hot, förställning och rena lögner var sjävklarheter för honom. Å andra sidan var han obrottsligt trogen de liberala principerna om marknadens och individens frihet väl förtrogen med de liberala klassikerna som han var.
Totalt orädd vågade han säga emot själva Konungen, som fortfarande ansågs ha rätt att styra riket. Det var främst
Gripenstedt som stoppade Karl XV från att sända 20 000 man att försvara Danmark mot Preussen-Österrike. Utan fred och alliansfrihet ingen ekonomisk utveckling, resonerade han. Vad tycker dagens politiker?