Birgitta Wetterdal, kvinnoläkare, tidigare i Viklau, numera Visby, har arbetat mycket utomlands för att bistå fattiga och utsatta. Nu berättar hon om en del av sina upplevelser i boken "En del av mitt liv" (Krilon förlag).
Det är berättelser från så skilda länder som Oman, Palestina, Kenya. Bangladesh och Kambodja. Ibland rent livsfarliga platser, som bland khmererna i Kambodja, men också platser där hon mötts av mycket värme och vänskap.
Hon har arbetat både med medicinsk utrustning och med ord. Pratat, inte bara informerat och undervisat utan också fått utsatta kvinnor att känna sig uppmärksammade, bli synliga och kanske betydelsefulla.
Har gjort storverk
Jag tycker Birgitta Wetterdal har gjort storverk även om hon själv inte skulle använda ett sådant ord. Och det kan inte hjälpas att man känner ett sting av dåligt samvete när man betänker sina egna futtiga insatser; att då och då pliktskyldigast lägga en slant i någon insamlingsbössa.
Det har förstås inte alls varit Birgitta Wetterdals avsikt att ge läsaren dåligt samvete, men det är viktig att hon berättar och visar hur det är långt där borta. Vare sig det handlar om kambodjanska barn som lemlästas för livet av trampminor eller om palestinier som av de ockuperande israelerna behandlas som andra eller tredje klassens människor.
Boken är välskriven och uppdelad i många, ibland mycket korta kapitel. Den är inte särskild stor, inte ens 150 sidor. En liten bok men en stor upplevelse. Läs den!
Biltext:
Birgitta Wetterdal berättar och berör.
(GT)
En liten bok men en stor upplevelse
En del av hennes berättelser är hemska, fasansfulla. En del är starkt gripande, varma, känslofyllda. Någon är rolig, några blir man glad och lyckig av. En del förmedlar sorg och förtvivlan, några är hoppfulla.
Så jobbar vi med nyheter