En resa på Gotland tillsammans med Linné
Vår tidigare länsantikvarie med mera, Marita Jonsson, tycks ständigt ha nya och spännande projekt på gång.
Marita Jonsson leder dels restaureringen av Linnés födelsehem och trädgårdarna i Småland, dels har hon i dagarna tillsammans med dottern Helga kommit ut med boken "Linné på Gotland" (Förlag GotlandsBoken). För texten svarar Marita själv, bilderna har de samsats om att ta.
*
Marita Jonsson har rest till London för att fotografera Linnés dagbok som finns bevarad där. I sin bok visar hon sedan dagbokssidorna på bild och i dem fäller hon in en tryckt, läsbar version av texten. Det ger en slags närhet till dagboken och till Linné själv - ett bra grepp.
Ett bra grepp, fast inte precis nytt, är att Marita sedan har vandrat i Linnés fotspår, dag för dag och just samma dagar på året som Linné kämpade sig fram i julihettan 1741. Parallellt med Linnés dagbok berättar hon själv om sina upplevelser, ser olikheter och många likheter, men ser också saker av värde som Linné av någon anledning hade missat.
Ändå missade nog inte Linné särskilt mycket. Han såg allt från växter och fossil till pärkspel - "ett artigt bollspel, som kallades parkspelande, som är allmänt här på Gotland och i Holland". Han brådskade fram överallt och upptäckte mycket som han aldrig sett förut. Inte minst blev han fascinerad av den gotländska agen som han gärna ville ta med sig och plantera på fastlandet.
På Östergarnsberget blir han förtjust i utsikten och skriver att "man ingenstädes här på öen tycktes oss att angenämare sommarhus kunde anläggas".
*
Marita Jonsson håller med honom om det här med sommarhuset men som före detta antikvarie påpekar hon förstås gällande regler för naturskyddet. För övrigt ger hon dagens antikvarier en känga för att de tillåter vissa ombyggnader i världsarvet Visby - det världsarv som Marita haft en stor del i. "Oftast är det den enskilde fastighetsägaren som är den mest nitiske bevararen", skriver hon.
Annars tycks Marita lika nöjd med sin egen gotländska resa som Linné säkert gillade sin. Som vanligt skriver hon ledigt och lättläst och hennes dagbok blir njutbar, den också. Men läs Linné först, sedan Jonsson.
Hela Linnés dagbok finns inte med, då skulle det inte bli plats för alla bilder. Både mor och dotter har stått bakom kameran och man vet inte vem som tagit vilka bilder. Dock tycks jag mig känns igen Maritas vinklar och beskärningar i många bilder, hon har ju en speciell känsla för det.
Många bilder är i stort och generöst format. Andra, mindre, syns i marginalerna. De flesta bedårande även om det finns ett och annat undantag.
Så jobbar vi med nyheter