En riktigt strålande och färgsprakande föreställning
Syndafloden har nått sin kulmen och för att kolla om det hela är över släpper Noa ut duvorna som återvänder med en olivkvist. På arken står Noa, Stefan Magnusson och hans fru Maria Wessman Klintberg.
Foto: Bengan Zettergren
Medan Noas fru, Maria Wessman Klintberg, festar med sina väninnor, dricker vin och lever livets glada dagar, ja då jobbar Noa själv i sin återvinningscentral. Till sin hjälp har han barnen som plockar skräp och lämnar till sin far.
Så en dag får han budskapet om syndafloden som är på väg. Noa är utvald av Gud därför att han jobbar för vår miljö och han får därmed bråttom med att bygga sin ark. 300 alnar lång och 50 alnar bred ska den vara med fönsterluckor som är en aln höga och en aln breda. I 40 dagar och 40 nätter ska de leva på arken.
Hans fru vägrar att gå ombord men till slut hämtar barnen henne från krogen och bär iväg med henne. Deras mor har inte en chans och till slut får de henne med.
Alla djurarter som finns ska med på båten och de kommer dansande och sjungande i en härlig kör. Den stora elefanten kommer sist ombord och de små, kvittrande duvorna kliver ombord på lätta fötter.
*
Sen kommer floden som svämmar över och detta sker också med hjälp av dansare i blått, som vågorna och svart, som demonerna.
Vattnet stiger upp till fönsterluckorna som måste stängas men efter 40 dagar och 40 nätter upphör regnet och det blir tyst och stilla.
*
Noa prövar att släppa ut korpen som försiktigt flyger iväg. Om han inte återvänder har han hittat land. Sedan får den lilla vita duvan lämna båten och återkommer med en olivkvist. Detta uppfattar Noa som en fredssignal och alla djur och människor kan snart kliva av arken och vandra på vår jord igen.
Det hela avslutas med slutkoral där ensemblen sjunger:
"När kvällens skuggor faller, då tar månen vid, vi lyssnar på den sköna sagan när vår jord blev född på nytt, av Herrens ord".
Operan, av Benjamin Brittens hade premiär 1958 och är ingen traditionell opera utan ett amatörverk, skrivet för elever med stöd av sina lärare och det är just så den framförs på Södervärnshallen. Eleverna står för sången, dansen och musiken med bara lite stöd av sina lärare. Det är verkligen elevernas föreställning och det går inte att ta miste på spelglädjen.
Projektet genomförs i samarbete med Gotlandsmusiken, Gotlands konstskola, Länsteatern och de estetiska programmen vid Elfrida André och Christopher Polhem, samt med gästande elever och lärare från Kulturskolan i Södertälje och Örebro.
*
Operan har tre vuxenroller som sjungs av lärare vid Kulturskolan. Det är Stefan Magnusson i rollen som patriarken Noa, Maria Wessman Klintberg som Noas fru. Rollerna som Noas tre söner och deras fruar har Linnea Brenden Linna, Lovisa Taylor, Saranna Lundén, Amanda Wahlgren, Niklas Jesperson och Freja Stenlund, alla elever vid Kulturskolan.
Medverkar gör också La Scala kören, den 110 personer starka NOA-orkestern, Kulturskolans danselever och dramaelever, totalt 200 personer.
Dirigerar gör Maria Stiberg som även är musikaliskt ansvarig och initiativtagare till projektet. Kördirigent är Maja Lundbäck och för regi och dramatisk bearbetning står Irene Duckert. Koreografi och projektledning svarar Jeanette Johansson för.
Föreställningen spelas under helgen.
Benjamin Britten, född 22 november 1913 i Lowestoft, Suffolk, död 4 december 1976 i Aldeburgh, Norfolk, var en brittisk kompositör och dirigent. Elev till Frank Bridge. 1945 rönte han stor framgång med operan Peter Grimes. Operan Church Parables, hämtade inspiration från Japan. Hans sista opera var Döden i Venedig, som bygger på boken med samma titel av Thomas Mann.
Han skrev en mängd sånger till tenoren Peter Pears, däribland tonsättningar till texter från olika engelska poeter, men också ett antal tonsättningar av poeter som till exempel Thomas Hardy och Michelangelo. Han komponerade olika folkvisearrangemang. Stråkkvartett nr 2 inspirerades av Henry Purcell och skrevs för att uppmärksamma 250-årsdagen av dennes död.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!