En sista cigg
Den historiska ciggen, en Prince var det, tÀnde jag klockan 23.55 i tisdags pÄ PackhuskÀllaren. Phil Collins "In the air tonight" hördes bakom sorlet.
Ganska passande lÄt:
I can feel it coming in the air tonight, Oh Lord. I?ve been waiting for this moment, all my life, Oh Lord. Can you feel it coming in the air tonight, Oh Lord, Oh Lord.
Eller, nja. Texten handlar i alla fall om luft. Personligen har jag inte kÀnt rökförbudet komma i luften, oh lord.
"Face value", dÀr "In the air tonight" finns med, var förresten ett av mina första cd-köp, var vÀl tio Är ungefÀr.
FÄ skivor har blivit pinsamma lika snabbt som den. Finns ju inte mÄnga som öppet erkÀnner att de gillar den flintskallige Genesis-trummisen.
Rökförbudet, ja. Ingen kan ha missat att det sen 1 juni Àr förbjudet att röka pÄ kaféer och krogar.
Som det röktes i tisdags. Varenda besökare pÄ PackhuskÀllaren satt och bolmade som om det inte fanns nÄn morgondag. Och det fanns ju heller inte.
Vad jag undrar Àr: vad hÀnder med alla askfat?
MÄste ju handla om tusentals askfat som slÀngs bara pÄ Gotland, sÀkert miljontals i hela landet.
Kommer det mÄhÀnda ske nÄn form av insamling, typ som nÀr tioöringen försvann i början av 90-talet?
DÄ startades en kampanj som hette "Tio öre för vÀrlden". Svensken skulle ge bort sina snart oanvÀndbara mynt till insamlingen, pengarna skÀnktes sen till vÀlgörenhet.
Finalen sÀndes i tv, och minns jag inte helt fel var det SVT:s hetaste duo, Kattis Ahlström och Claes à kesson, som ledde den.
Nu tÀnker jag att man kan göra samma grej, fast med askkopparna. Landets krögare sÀnder sina askfat till Lions. Sen smÀlts de av glas ned och blir fönsterrutor i ett rumÀnskt barnhem. De av metall blir cyklar till samma barnhem.
Ska ringa Kattis Ahlström och höra om hon Àr ledig.
Senaste nytt frÄn folkhÀlsoinstitutet:
Nötförbud pÄ svenska kaféer och krogar frÄn och med 1 juni 2006.
Det Àr inte acceptabelt att tvingas jobba i en miljö dÀr mÀnniskor stinker cashew och jordnötter.
Sommartecken:
HÀrom veckan sÄg jag den första gubben med bar överkropp i Visby innerstad. DÄ vet man att det inte Àr lÄngt kvar till de första jordgubbarna.
Det var min gamla psykologilÀrare Staffan som promenerade S:t Hansgatan fram i bara badshorts. Han trivs med sin kropp.
SĂ„ jobbar vi med nyheter