Sjukdomen hade i alla fall det goda med sig att Sune Österdahl fick tid och möjlighet att skriva ännu en bok fyllda av historier.
Ett 90-tal små godbitar bjuder han på. Det är inte så att man vrider sig av skratt på varenda sida, utan mest lågmäld, stillsam och högst trivsam humor.
Mycket är självupplevda små episoder vilket förhöjer värdet.
Varför inte ta ett exempel:
“I kyrkan i söndags kom jag att tala med en körmedlem om ålder. Han berättade om en man som sagt till sin hustru att han skulle älska henne tills hon blev hundra år. Hustrun svarade surt: Jaha! Och sen skall du ut och springa efter andra fruntimmer."
Familjen får också vara med i boken. Sonen Kent bidrar med en favorit, dottern Anneli tecknar och systern Bojan Larsson lånar några av sina dikter - för att höja den litterära nivån, skriver Sune Österdahl.
Det kan vara på sin plats att citera också en av hennes verser, den här är på gutamål och slutet på en dikt om turister och Stockholmsveckan:
Champagnekårkar nå di smällar,
Strittar, jåkkar ner u hällar
yvar andre u si själve.
Da säger leti stockholms-älve:
“Gåitland ä ett häftit place,
tänk dom kallar mej för grace"
Kopplar du inte genast så “översätt" sista ordet till gutamål.