Utsatt för ständiga dödshot fortsätter hon med obegripligt mod att sända ut sina berättelser. De är sprängstoff i det land som nu äntligen (?) står inför en stor omdaning.
Detta är den femte romanen av henne som översatts till svenska, som jag kan gissa mycket lyhört, av Marie Anell.
Åter visar det sig vilken fantastisk möjlighet en god roman ger att tränga djupt in i något som reportage och nyheter ofta - inte alltid - bara ser ytan av.
Här finns den kvinnliga litteraturkritikern Bodour, hennes make, en välkänd kolumnist, hennes dotter Magii da också kolumnist, men framför allt den dotter hon fick med den döde revolutionären Nesiim, den nyfödda dotter hon lämnade vid en vägkant och som vuxit upp till den berömda, frispråkiga sångerskan Zina, hatad av islamisterna.
Här finns också Badriya, kvinnan som är huvudperson i den roman Bodour smyger upp och skriver om nätterna men där sidor i manuskriptet försvinner på ett oförklarligt sätt.
Mellan dessa och flera andra kränger sig berättelsen fram och tillbaka och borrar sig allt djupare in i den mångfacetterade verklighet som är det nutida Egypten, en verklighet som en roman som denna kan göra något begriplig.
Skicklig iscensättning
Mäns och kvinnors komplicerade relationer, barnen, Gud, sagor, myter, presidenten, opportunismen, inställsamheten, patriarkatet, frihetslängtan, det utbredda, institutionaliserade våldet, allt blandas i en fascinerande skicklig iscensättning på den stora scen som heter Kairo.
Jag tänker flera gånger när jag läser på Orhan Pamuks storslagna roman - "Den svarta boken" - om en annan muslimsk storstad, Istanbul. Det måste nog vara en sådan här komplex, mångstämmig roman för att den skall kunna fånga skärvor av det komplicerade spel som pågår.
Draget av saga är starkt och de många upprepningarna ger en påtaglig rytm och musikalitet åt texten. Satiren är också starkt fram trädande och inte av det stillsamma slaget. Männen framställs som bestialiska odjur och kvinnorna som förtryckta och förnedrade.
Men det görs ändå på ett mycket raffinerat, litterärt sätt och det är framför allt det som gör den här romanen till en så förunderlig läsupplevelse.
Skarp uppmaning: läs!
Att gå närmare in på handlingen skulle leda in den här recensionen i en svårframkomlig labyrint. Det får räcka med att fastslå att det här är en bok som alla borde läsa i dessa dagar för att lite bättre kunna förstå. Alltså: en skarp uppmaning: läs!
Nu har vi några månaders perspektiv på det som hände i Egypten i vintras. Vad som kommer att ske är högst oklart. Nawal El Saadawi medverkade nyligen i SVT:s Babel och var full av tillförsikt men också klart medveten om att en revolution är en lång, ibland mycket lång, process.
I dagarna har hennes roman också utkommit i pocketformat i Sverige. Alltså ännu en anledning att läsa den.
Till sist det här med friheten. Bodours väninna Safi säger: "Vi lever i en religiös stat som inte tillåter åsiktsfrihet trots allt tal om frihet. Men de fria talar inte om frihet - de upplever den. Det är de som är berövade frihet som talar om den hela tiden."