En skrämmande resa bland gotländska mördare

Följ med mig på en skrämmande resa!
Så skriver Torsten Daun i förordet till sin nya bok "Med våldsam hand", utgiven på Mart Marends nya förlag Gotlandica i Klintehamn.
Och visst är det en skrämmande resa han bjuder in till. En resa bland gotländska mördare, dråpare och mordbrännare under första delen av 1800-talet.
Torsten Daun, som tidigare skrivit en hel del om gotländsk brott- och straffhistoria, har dykt djupt i gamla brottmålsprotokoll och valt ut närmare 20 fall av mord och dråp och andra grova brott.
Allt från mera plötsliga infall som när Lena Lisa Wallenström i Roma en tröskdag 1829 ilsket kastade en högaffel mot retsamme Petter Myrström och råkade träffa så illa att den trängde in i huvudet på honom. Till mera överlagda och planerade mord som det hemska drama i Stenkyrka 1826, då man tänkte ut hur många mordplaner som helst för att ta död på bondhustrun Anna Maria vid Grausne. Hon dog till slut, tillsammans med tre andra, och fyra mördare dömdes till döden.
Tragedin innebar också att tolv stackars barn stod utan föräldrar, och Torsten Daun berättar hur de sen placerades ut i socknen mot lägsta möjliga betalning.

*
Vid sidan om allt detta mördande får man också en tidsbild från 1800-talets Gotland eftersom de gamla protokollen berättar så mycket. Om levnadsförhållanden, den sociala gemenskapen och mycket annat.
Ibland är det lite knöligt att läsa, citaten från 1800-talet har ju inte samma flyt i språket som vi är vana vid. Samtidigt är det intressant att se hur våra förfäder behandlade språket.
Man behöver också hålla tungan rätt i mun för att hålla reda på alla människor som är inblandade. Massor av namn, massor av vittnen. Man blir lite imponerad av hur mycket krut dåtidens rättväsende lade ner för att få fast sina mördare. Man gav sig inte så lätt. Som när styrman Byström mördades i Fole 1829 och man snabbt hade en misstänkt mördare, men utan att få fram nog med bevis. Först drygt tio år senare kunde bonden Engelund dömas och straffas.

*
Ett hårt straff fick han förstås, han miste huvudet på Endre backe. Många andra drabbades faktiskt värre än så. Innan halshuggningen blev ena handen avhuggen och sen steglades han, det vill säga att liket till allmän beskådan spikades upp på en påle.
I sin analys över domarna konstaterar Torsten Daun att den liberala strömning som förekom i övriga Sverige inte nått den gotländska domarkåren. De dömde hårt och strängt, ibland till och med strängare än vad lagen krävde.
Inte heller i övrigt ges en trevlig bild av de gotländska domarna. De var inte särskilt rättvisa; den rike fick ofta mildare straff än den fattige, storbonden behandlades bättre än torparen och arbetskarlen. Inte heller fick den åtalade rättshjälp och ingen hänsyn togs till den anklagades psykiska ohälsa.
Många dömda klarade livhanken genom att överklaga till hovrätten som ofta mildrade de gotländska domarna.
Så det är ingen nöjesresa Torsten Daun bjuder på. Men tankeväckande.
Han avslutar boken med ordförklaringar, en lektion om den tidens rättsväsende och ett register över socknar och gårdar som berörs av hans resa. De är många.